Ögonen är ett komplext och mycket ömtåligt sinnesorgan. Ögonproblem kan i allmänhet diagnostiseras utifrån patientens symtom samt resultatet från olika undersökningar och tester. Genom att kombinera en noggrann anamnes med kliniska undersökningar kan en läkare eller ögonläkare koppla symtomen till en specifik ögonsjukdom.
Det första steget är att patienten beskriver sina symtom – både typen av besvär och var de uppträder. Det är också viktigt att redogöra för när symtomen först började, hur de har utvecklats över tid och om något särskilt utlöser eller lindrar dem.
En grundlig ögonundersökning ger läkaren en bättre bild av vad som händer med ögat. Som minimum bör en synfältsundersökning göras, tillsammans med en undersökning med oftalmoskop som gör det möjligt att granska näthinnan och ögats botten.
Symtom kan ofta diagnostiseras genom att titta på ögonlocken, ögats vita delar (sklera) samt andra delar av kroppen. Till exempel kan diabetesretinopati ofta misstänkas genom att även granska fötternas toppar, eftersom kärlförändringar vid diabetes kan synas på flera ställen i kroppen.
En spaltlampa är ett binokulärt mikroskop monterat på ett bord, som riktar en smal ljusstråle rakt in i ögat. Med spaltlampan kan ögonläkaren granska hela ögat under hög förstoring och med bättre tredimensionell bild. Undersökningen blir särskilt värdefull om pupillutvidgande ögondroppar används, eftersom detta ger friare sikt in till ögats inre strukturer.
Mätning av ögontryck kallas tonometri. Metoden mäter trycket i kammarvätskan (aqueous humor), den del av ögat som kan påverkas av tryckförändringar vid olika ögonsjukdomar – exempelvis grön starr (glaukom).
Alla dessa tester hjälper till att identifiera avvikelser i ögonen och andra delar av kroppen. Genom att korrelera fynden med patientens beskrivna symtom kan läkaren koppla besvären till en specifik sjukdom och därefter lägga upp en lämplig behandlingsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online