Det pupillära ljusreflexet är en autonom mekanisme som kontinuerligt justerar pupillstorleken för att reglera mängden ljus som når retina, optimerar syn över enormt olika ljusförhållanden.
Den neurala banan
- Afferent (sensorisk) led: Ljus träder ögat → stimulerar retinala gangleceller → opticusnerv → opticuskiasma → opticusstråle → pretectalt kärna i mesencephalen.
- Efferent (motorisk) led – konstriktion: Pretectalt kärna → bilaterala Edinger-Westphal-kärnor (parasympatiska) → nervus oculomotorius (CN III) → ciliära ganglier → korta ciliära nerver → musculus sphincter pupillae kontraherar → pupillen konstriktion (mios).
- Mörkerrespons – dilataion: Minskad ljusinmatning → minskat parasympatiskt utflöde + ökad sympatisk utflöde (hypothalamus → ryggmärg → superior cervikala ganglion → långa ciliära nerver) → radialis musculus dilator pupillae kontraherar → pupillen dilateras (mydriasis).
Fysiologiskt syfte
- I dimma ljus: Pupiller dilateras upp till 8 mm för att maximera fotoninfångning, förbättra känslighet på kostnad av djupskärpa och ökad sfärisk aberration.
- I starkt ljus: Pupiller konstriktion till 1–2 mm för att begränsa retinal belysning, öka djupskärpa och minska optiska aberrationer.
Klinisk betydelse
Bedömning av det pupillära ljusreflexet – både direkt och konsensuellt – är en hörnsten i den neurologiska undersökningen. Avvikelser kan avslöja opticusnervskador, oculomotorispares, hjärnstamskompression, eller farmakologiska effekter (t.ex. anticholinergika orsakar dilataion, opioid orsakar konstriktion).
