Smittspridningen av gonorré inom den homosexuella mansgemenskapen har ökat sedan 2008, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC. Okomplicerade infektioner kan ofta behandlas relativt enkelt, medan andra bakteriestammar är svårare att bota på grund av antibiotikaresistens. Dessutom upptäcker gonorrétester inte alltid sjukdomen, som därför kan finnas kvar i kroppen länge innan den behandlas.
Ett rutinmässigt urintest är inte utformat för att upptäcka gonorré i munnen eller ändtarmen hos män som har sex med män. Nukleinsyreförstärkningstester (NAAT) användes ursprungligen endast för provtagning från könsorganen, men är numera godkända även för användning på munhåla och ändtarm. Det gör att rätt typ av test är avgörande för att en infektion ska upptäckas i tid.
Behandlingen av gonorré beror på sjukdomens stadium. Vid ett okomplicerat fall som upptäcks tidigt är en kort kur med antibiotika vanligtvis effektiv. Men om infektionen är mer framskriden, eller om patienten är resistent mot vissa läkemedel, krävs alternativa behandlingsmetoder. Även det område som är infekterat – penis, ändtarm eller munhåla – påverkar vilka läkemedel som förskrivs.
CDC rekommenderar injektioner med ceftriaxon, ett läkemedel som är effektivt vid infektion i alla tre områdena. Spektinomycin används som alternativ när ändtarmen eller penis är infekterad.
Tablettbehandling ges till patienter med lindriga symtom som nyligen har smittats. Antibiotika tas vanligtvis i 48 till 72 timmar. Om ytterligare behandling krävs kan antibiotikakuren förlängas till sju till tio dagar.
Personer som får veta att de har gonorré bör informera dem som de har haft sexuell kontakt med, så att även de kan testas och i behov av fall behandlas. Annars riskerar antalet sjukdomsfall att öka i den homosexuella gemenskapen. Att spåra och testa sexuella kontakter är en viktig del av arbetet med att förhindra ytterligare smittspridning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online