Livmodermyom är godartade tillväxter som utvecklas i livmoderns väggar. Cirka 75 procent av alla kvinnor drabbas av myom någon gång under sin fertila ålder. Även om myom kan vara mycket smärtsamma orsakar många av dem inga symtom alls, och därför vet många kvinnor inte ens att de har myom. Myom kallas även leiomyom, fibromyom eller uterina myomer.
Det finns flera olika typer av livmodermyom, beroende på var i livmodern de sitter:
Åldern är den största riskfaktorn för att utveckla livmodermyom. Även om myom kan uppstå när som helst under de fertila åren är det vanligast att de blir ett problem för kvinnor i 40- till 50-årsåldern. Efter menopausen krymper myomen ofta, tack vare de sjunkande nivåerna av östrogen och progesteron.
Övervikt ökar risken för myom, liksom kost med mycket kött, särskilt skinka och nötkött. Afroamerikanska kvinnor har en högre risk att drabbas, och kvinnor i alla etniska grupper löper större risk om deras mamma har haft myom.
Myomens storlek avgör ofta om du får symtom eller inte. De kan variera från mikroskopiska till storleken av en grapefrukt, och det är oftast de större myomen som orsakar besvär. Vanliga symtom är smärtsamma menstruationer och kraftiga blödningar. Är blödningarna mycket kraftiga kan de leda till anemi, det vill säga blodbrist.
Du kan också känna en tryckfullhet i nedre delen av buken och märka att magen blivit större, trots att du inte gått upp i vikt. Livmodermyom kan dessutom orsaka ländryggsvärk och smärta vid samlag, och i sällsynta fall kan de påverka fertiliteten.
Myom kan ofta kännas av läkaren vid en rutinmässig gynekologisk undersökning. Om du och din läkare misstänker att myomen orsakar dina besvär kan en ultraljudsundersökning beställas för att exakt fastställa var myomen sitter och hur stora de är. Andra undersökningsmetoder som kan användas är röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI).
Du kan också genomgå en sonohysterografi, där livmodern undersöks med ultraljud efter att ha fyllts med sterilt vatten, eller en hysterosalpingografi där kontrastmedel används istället.
I vissa fall vill läkaren titta direkt på myomen med en liten kamera, antingen via laparoskopi eller hysteroskopi. Vid laparoskopi görs ett litet snitt nära naveln, genom vilket ett tunt, böjligt instrument med kamera förs in för att visa livmodern. Vid hysteroskopi förs instrumentet istället upp genom slidan och livmoderhalsen in i livmodern.
Är dina myom små och besvärsfria rekommenderar läkaren ofta regelbundna kontroller för att följa om de växer. Det finns flera läkemedel som kan krympa myom eller kontrollera kraftiga blödningar. När blödningarna är problemet kan läkemedel även användas för att tillfälligt stoppa menstruationen.
Myomektomi innebär att myomen tas bort kirurgiskt. Metoden rekommenderas för kvinnor som vill ha barn, eftersom livmodern vanligtvis inte skadas vid ingreppet. Det är dock möjligt att myom återkommer efter en myomektomi. Operationen kan utföras som öppen kirurgi via ett snitt i buken eller laparoskopiskt. I vissa fall kan myomen även tas bort genom slidan med hjälp av ett hysteroskop.
Myolys använder elektrisk ström för att förstöra myomen. Strömmen krymper samtidigt de blodkärl som försörjer myomen. Kryomyolys fryser istället myomen med flytande kväve. Uterinartärembolisering får myomen att krympa genom att blodflödet till de artärer som närs myomen blockeras.
Vid endometrieablation förstörs livmoderns slemhinna med hjälp av värme, vilket stoppar eller minskar menstruationsblödningarna. Fokuserad ultraljudskirurgi är en icke-invasiv metod där läkaren först ser livmodern med en MRI-skanner, varefter ultraljudsvågor riktas mot myomen för att förstöra dem.
I svåra fall kan en hysterektomi, det vill säga kirurgisk borttagning av livmodern, bli aktuell. Det är en stor operation och övervägs endast om du inte längre önskar få barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online