Uppspänd halsven, på engelska kallad jugular venous distention (JVD), uppstår när väggarna i halsvenen sväller på grund av att en stor mängd blod återvänder till hjärtat. Tillståndet är i sig inte farligt, men det kan vara ett tecken på hjärtsvikt. Personer med diabetes löper ökad risk att drabbas av hjärtsvikt och bör därför övervakas noggrant med avseende på JVD. Dessutom kan vissa läkemedel mot diabetes öka risken för hjärtsvikt hos patienter med underliggande hjärtsjukdom.
Enligt den amerikanska myndigheten National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases (NIDDK) är du som har diabetes minst dubbelt så benägen att utveckla hjärtsjukdom jämfört med personer utan diabetes. Du löper också större risk att drabbas av hjärtsvikt eller stroke i yngre ålder. Din vårdgivare bör därför noggrant övervaka dig för symtom på hjärtsvikt, till exempel en galopperande hjärtrytm, knasterande ljud från hjärtat samt uppspända halsvener.
En grupp läkemedel som kallas tiazolidinedioner (TZD) introducerades i mitten av 2000-talet och har visat sig effektiva för att förbättra diabetikers förmåga att hantera insulin och sänka blodsockernivåerna. En biverkning av TZD-preparat är dock vätskeretention. Om du har hjärtsjukdom kan den ökade blodvolymen höja din risk för både uppspända halsvener och hjärtsvikt.
American Heart Association och American Diabetes Association är överens om att patienter som påbörjar behandling med TZD ska följas upp med avseende på viktökning och ödem (vätskeansamling). Om något av dessa symtom uppstår bör vårdpersonal undersöka om det finns tecken på uppspända halsvener och andra symtom på kongestiv hjärtsvikt – även om patienten saknar tidigare hjärtsjukdomshistoria.
Kontakta din vårdgivare om du upplever svullnad i ben eller fötter, oförklarlig viktökning, andnöd eller märker att venerna på halsen verkar utspända. Tidig upptäckt av hjärtsvikt gör det möjligt att påbörja behandling i tid och minska risken för allvarliga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online