Kalciumantagonister, även kända som kalciumkanalblockerare, är receptbelagda läkemedel som främst används för att behandla högt blodtryck (hypertoni), migrän och Raynauds sjukdom. De kan förskrivs ensamma eller i kombination med andra läkemedel och påverkar muskelcellerna i artärernas väggar. Resultatet blir vasodilatation – alltså utvidgade blodkärl – vilket sänker blodtrycket.
Bland de vanligaste generiska kalciumantagonisterna finns amlodipin, diltiazem, felodipin, isradipin, nikardipin, nifedipin och verapamil. Vissa läkemedelsföretag kombinerar dessa substanser med ett kolesterolsänkande läkemedel i samma tablett, exempelvis Caduet som innehåller både amlodipin och atorvastatin.
Enligt en forskningsartikel i tidskriften Cardiovascular Drugs and Therapy av Puscas, Gilau med flera verkar kalciumantagonister genom att hämma ämnet karboanhydras I i artärväggarnas celler. När detta ämne blockeras slappnar den glatta muskulaturen i kärlväggarna av, vilket gör att blodkärlen vidgas och blodtrycket sjunker gradvis.
Kalciumantagonister sänker dessutom blodtrycket genom att minska mängden kalcium som når hjärtats celler. Det innebär att hjärtat slår med lägre kraft och att belastningen på kärlsystemet minskar.
Läkare förskriver kalciumantagonister vid en rad olika tillstånd, bland annat:
Enligt Mayo Clinic väljer läkare oftast inte kalciumantagonister som första behandlingsalternativ vid hypertoni. ACE-hämmare och diuretika (vätskedrivande läkemedel) sänker blodtrycket effektivt hos de flesta patienter. Många afroamerikaner med högt blodtryck svarar dock bättre på kalciumantagonister, vilket gör dem till ett viktigt alternativ för denna patientgrupp.
Eftersom alla läkemedel kan orsaka biverkningar och interagera med andra preparat är det viktigt att alltid följa läkarens anvisningar och regelbundet kontrollera hur behandlingen fungerar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online