Diastolisk hypertoni är en form av högt blodtryck där trycket är onormalt högt under hjärtats vilofas, alltså intervallet mellan hjärtslagens sammandragningar. Blodtryck anges vanligtvis med två värden, till exempel 127/85, där det första talet representerar det systoliska trycket (när hjärtmuskeln drar ihop sig) och det andra talet det diastoliska trycket (mellan sammandragningarna). Ett diastoliskt värde över 90 klassas som diastolisk hypertoni, medan många läkare betraktar värden mellan 80 och 89 som ett förstadium till högt blodtryck.
Inom sjukvården pågår fortfarande en debatt om den relativa betydelsen av förhöjt systoliskt respektive diastoliskt blodtryck. Länge ansågs det diastoliska värdet vara den mest träffsäkra prediktorn för hjärt-kärlsjukdom i befolkningen i stort. Större vikt lades vid det diastoliska värdet eftersom det generellt är en mer konsekvent siffra som varierar mindre än det systoliska trycket, enligt en artikel från Harvard Health Publications på AARP.org. Det diastoliska trycket följs dock fortfarande noga hos yngre vuxna och personer under 50 år.
Det diastoliska tryckets betydelse, särskilt för vuxna över 50 år, ifrågasattes i en rapport från 2003 av Joint National Committee on Prevention, Detection, Evaluation and Treatment of High Blood Pressure. Kommittén, som har nära kopplingar till National Heart, Lung and Blood Institute, drog slutsatsen att "hos personer äldre än 50 år är ett systoliskt blodtryck över 140 mmHg – millimeter kvicksilver – en betydligt viktigare riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom än det diastoliska blodtrycket".
Trots att debatten om de olika värdenas betydelse fortsätter är metoden för att mäta blodtryck i princip densamma som under årtionden. Instrumentet som används kallas sfigmomanometer och ser ut ungefär som en överdimensionerad termometer. Vid mätningen blåser personalen, oftast en sjuksköterska, upp en tryckmanschett runt patientens överarm. Genom att lyssna med ett stetoskop på armens huvudartär uppblåses manschetten tills blodflödet blockeras helt. Därefter släpps trycket gradvis ut för att först fånga det systoliska värdet och därefter det diastoliska.
Ett förhöjt diastoliskt värde från en enskild blodtrycksmätning räcker inte som underlag för att diagnostisera diastolisk hypertoni, enligt MedlinePlus. Blodtrycket fluktuerar och stiger ofta som reaktion på stress, nervositet eller upphetsning. Din läkare kan reagera på ett enstaka förhöjt diastoliskt värde men kommer att beställa flera mätningar innan en diagnos av hypertoni kan fastställas.
Blodtrycksvärdena – både de systoliska och de diastoliska – tenderar att röra sig i takt med varandra, enligt artikeln på AARP.org, så det är vanligast att båda mätvärdena är förhöjda samtidigt. I sällsynta fall kan dock ett av talen hamna ur synk med det andra. Din läkare kan då beställa ytterligare undersökningar för att ta reda på orsaken till avvikelsen.
Hypertoni behandlas oftast med läkemedel, men du kan också kunna sänka dina värden genom att gå ner i vikt, motionera regelbundet och sluta röka. Vanliga blodtryckssänkande läkemedel inkluderar ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare), diuretika, alfablockerare, betablockerare, kalciumkanalblockerare, vasodilaterare, centrala alfaagonister samt angiotensinreceptorblockerare (ARB).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online