Vid inandning minskar trycket inne i bröstkorgen genom att två viktiga muskelgrupper drar ihop sig: mellangärdet (diafragman) och de yttre interkostalmusklerna. Tillsammans skapar de ett undertryck som gör att luft strömmar in i lungorna.
Diafragman är den mest betydelsefulla muskeln vid inandning. När den kontraherar plattas den ut och sjunker nedåt mot bukhålan. Detta gör att volymen i brösthålan ökar kraftigt, vilket direkt leder till att trycket därinne sjunker.
Samtidigt drar de yttre interkostalmusklerna ihop sig och lyfter revbenen uppåt och utåt. Detta vidgar ytterligare bröstkorgen, både från sidosätt och framåt, vilket förstärker volymökningen som diafragman åstadkommer.
Enligt de fysikaliska lagarna står tryck och volym i omvänd proportion till varandra. När brösthålans volym ökar under inandningen sjunker alltså trycket inne i lungorna till en nivå som ligger lägre än det atmosfäriska trycket utanför kroppen. Denna tryckskillnad får luften att spontant strömma in genom luftvägarna tills trycket utjämnats.
På så sätt fungerar inandningen som en elegant mekanism där muskelarbete skapar ett undertryck, och det omgivande lufttrycket gör resten av jobbet genom att fylla lungorna med färsk syrerik luft.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online