På hög höjd är luften tunnare och atmosfärstrycket lägre jämfört med havsnivå. Detta kan påverka människokroppen på många olika sätt – särskilt om du normalt bor nära havsnivån. Enligt National Institutes of Health utvecklar cirka 20 procent av alla människor lindriga symptom på höjder mellan ungefär 1 900 och 3 000 meter över havet. På höjder över cirka 4 300 meter drabbas i princip alla av någon form av hälsobesvär.
De vanligaste effekterna av hög höjd är höjdsjuka, cerebral hypoxi (syrebrist i hjärnan), höghöjdslungödem och minskad hjärtminutvolym. Här går vi igenom vad varje tillstånd innebär och vilka symptom du bör hålla utkik efter.
Höjdsjuka omfattar en rad olika symptom som orsakas av det minskade lufttrycket och de lägre syrenivåerna. Vanliga symptom är sömnsvårigheter, yrsel, trötthet, huvudvärk, snabb puls och illamående. Höjdsjukan är oftast lindrig och kan lindras genom att bestiga till lägre höjder. Svår höjdsjuka är mindre vanligt och kan ge en blåaktig missfärgning av huden, ihållande hosta, nedsatt medvetande samt tryck eller täthet i bröstet.
Cerebral hypoxi innebär att hjärnan inte får tillräckligt med syre för att fungera ordentligt. Tillståndet är allvarligt eftersom hjärncellerna är mycket känsliga för syrebrist. Enligt National Institutes of Health börjar vissa hjärnceller dö inom mindre än fem minuter utan tillräcklig syretillförsel. Obehandlad cerebral hypoxi kan snabbt leda till svår hjärnskada eller död. Tidiga symptom inkluderar koncentrationssvårigheter, försämrat omdöme och okoordinerade rörelser.
Höghöjdslungödem uppstår när lungornas små luftsäckar, alveolerna, fylls med vätska istället för syre. Lungödem beror oftast på hjärtproblem, men kan även uppkomma på stora höjder på grund av det ökade trycket på artärer och kapillärer, vilket gör att de börjar läcka. Enligt Mayo Clinic tenderar höghöjdslungödem att uppstå på höjder över cirka 2 400 meter. Symptom inkluderar svår andnöd, väsande andning, kraftigt svettande, bröstsmärta samt oregelbunden och snabb hjärtrytm.
Vistelse i tunn luft på hög höjd minskar hjärtminutvolymen eftersom kroppen inte kan ta upp lika mycket syre. Det gör det svårt att fysiskt anstränga sig lika hårt som man skulle kunna vid havsnivå. Kroppen kompenserar dock för den tunnare luften genom att bilda fler röda blodkroppar som absorberar syre, efter några veckors vistelse på hög höjd, enligt Sportsci.org.
Den bästa förebyggande åtgärden är att stiga gradvis och ge kroppen tid att acklimatisera sig. Öka helst sovhöjden med högst 300–500 meter per dag när du kommer upp över 3 000 meter. Håll dig dessutom väl hydrerad, undvik alkohol och tung fysisk ansträngning under de första dagarna, och lyssna alltid på kroppens signaler. Upplever du allvarliga symptom är det viktigt att omedelbart bestiga till lägre höjd och vid behov söka vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online