Rektal temperaturmätning: så gör du när patienten har anfall

Varför rektal temperaturmätning?

När en patient har ett anfall eller är rastlös och svår att hantera är rektal temperaturmätning den metod som ger det mest tillförlitliga värdet. Mätningen speglar kroppens verkliga kärntemperatur och är därför att föredra framför mun-, armhåle- eller öronmätning i dessa situationer, där andra metoder lätt ger opålitliga resultat.

Innan du börjar – se alltid till att patienten är i säkerhet och att anfallet har upphört eller att patienten ligger stabilt. Lämna aldrig patienten ensam under mätningen.

Gör så här, steg för steg

1. Säkerställ patientsäkerheten – placera patienten stabilt på sidan.
2. Använd personlig skyddsutrustning – ta på dig skyddskittel och engångshandskar.
3. Smörj in termometern med ett vattenbaserat glidmedel för att underlätta införandet.
4. För in termometern – separera skinkorna varsamt och för in termometern cirka 5 cm i ändtarmen.
5. Håll termometern på plats tills den piper. En rektal mätning tar längre tid än en mätning i munnen (cirka 9–10 minuter).
6. Ta ut termometern och avläs resultatet noggrant.
7. Rengör efteråt – både patienten, dig själv och rektaltermometern.

Bra att tänka på

Dokumentera alltid temperaturvärdet och tidpunkten för mätningen. Använd endast termometrar avsedda för rektal bruk och undvik glasstermometrar med kvicksilver. Kontakta omedelbart sjukvården om anfallet inte upphör, om patienten inte återfår medvetandet eller om febern är hög – särskilt hos barn och äldre kan snabb vårdinsats vara avgörande.