När David Hoshaw fick ett samtal från sin mammas läkare var budskapet oroande: Muriel glömde sina mediciner och visade tidiga tecken på demens.
Som Muriels ende överlevande barn blev David ansvarig för hennes vård. Han anslöt sig snart till den växande skaran av babyboomare som idag tar hand om åldrande föräldrar.
En undersökning från CDC 2020 visade att 1 av 4 babyboomare fungerar som anhörigvårdare; mer än hälften har vårdat i över två år, och en fjärdedel lägger ner mer än 20 timmar varje vecka. David faller in i båda kategorierna och har bott heltid med sin mamma i över fyra år.
Samma data från CDC visar att vårdgivare ofta försummar sin egen hälsa när de prioriterar sina närståendes behov.
Nedan berättar David hur han hanterar sin roll som vårdgivare och samtidigt behåller fokus på sitt eget välbefinnande.
Efter läkarens samtal vägde David och hans fru Darlene olika alternativ i flera veckor. De beslutade sig för att flytta från södra Kalifornien till Kitsap-halvön i delstaten Washington, där Muriel bodde ensam.
”Jag kunde inte hjälpa henne på 1 200 kilometers avstånd”, säger David. ”Efter 30 år i arbetslivet och med ett tomt bo var vi redo för en förändring.”
Familjen blev washingtonbor inom 18 månader – precis i tid för en nödsituation: Muriel föll i badkaret, missade sin diabetesmedicin och fick ett farligt blodsockertoppar. Grannarna räddade henne och körde henne till sjukhuset.
David och Darlene skyndade till hennes sida; hon var svag, desorienterad och behövde få i balans sina vätskenivåer. Efter en kort rehabiliteringsperiod började det egentliga arbetet.
Paret röjde upp år av ansamlade prylar – extra möbler, högar med tidningar och utgångna konservburkar – ett mönster som dokumenterats i en studie från 2019 om demensrelaterat samlande.
Försäkringsproblem dök snart upp. Muriels ansökan om boende med assistans avslogs eftersom en sjuksköterska fyllt i formulären felaktigt, vilket tvingade familjen att betala cirka 20 000 dollar ur egen ficka för ett boende som kostade 500 dollar per dag.
När huset väl var organiserat flyttade Muriel hem igen. David och Darlene tog över den dagliga medicineringen och matlagningen, samt anställde en kvällsbiträde som skulle övervaka insulindoserna och ge sällskap. Det frigjorde tid för andra brådskande uppgifter, som att reda ut Muriels ekonomi.
Muriel hade skulder till skattemyndigheten IRS på tiotusentals dollar och ett maxat kreditkort. Efter omfattande pappersarbete och förhandlingar lade familjen skulderna i avbetalningsplaner som fortfarande gäller idag.
Kosten blev ett annat avgörande fokus. Före sjukhusvistelsen var Muriels kylskåp fullt av sockriga fruktyoghurtar som regelbundet höjde hennes blodsocker. David introducerade mat baserad på rena råvaror och låga kolhydrater, vilket märkbart förbättrade hennes humör och mentala klarhet.
En kunskapsöversikt från 2021 lyfte fram småskaliga studier som visar kognitiva fördelar med ketogen kost för personer med demens. Muriels läkare konstaterade att hennes kvällsdos insulin sjönk från 13 enheter till 5 enheter efter kostomläggningen.
David och Darlene införde dessutom tydliga måltidsscheman för att hindra Muriel från att äta frukt på fastande mage, och höll godis utom räckhåll.
Vårdgivarskapet förändrade Davids liv, men det gav också oväntade belöningar – bland annat en närmare relation med sin mamma.
Här delar han med sig av de praktiska strategier han använder för att hålla sig frisk under tiden som vårdgivare:
Att laga mat tillsammans sparar tid och gör det lättare för vårdgivaren att själv följa samma näringsrika kost.
En kunskapsöversikt från 2016 visade att upp till 76 procent av alla vuxna vårdgivare lider av sämre sömn, vilket kopplas till depression, utmattning och ångest. David rekommenderar att diskutera sömnproblem med en läkare och att använda hjälpmedel som babyfon, delade nattskift eller tupplurar på dagen för att minska störningarna.
På soliga dagar går Muriel promenader med sina assistenter; David kompletterar detta med yoga via Zoom, mountainbikecykling eller träning på gymmet. En översikt från 2021 visade att vårdgivare som tränar tillsammans med den person de vårdar får både psykosociala och fysiska hälsovinster.
David tränar ett barnlag i mountainbike och driver vidare sin fastighetsverksamhet, vilket förebygger isolering och ger en känsla av mening.
När ekonomin tillåter anlitar paret tillfällig hemhjälp eller litar på familjen i närheten, vilket ger dem chansen att ladda batterierna tillsammans.
Trädgårdsarbete, yoga och cykling bevarar identiteten och fritidsintressena – och kan ibland delas med den man vårdar.
Att ha Darlene som partner och ett nätverk av lokala hjälpare lindrar Davids börda. Han betonar vikten av att vända sig till vänner, familj eller professionella tjänster i tid för att undvika utbrändhet.
Terapeuter och stödgrupper för anhöriga vårdgivare erbjuder känslomässig avlastning, praktiska råd och vägen till värdefulla resurser.
Att vara vårdgivare är ett stort ansvar, men att hitta sätt att hantera situationen gynnar både vårdgivaren och den älskade. Precis som David upptäcker många att rollen kan berika livet på oväntade sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online