Solens ~10 miljard år på huvudserien är bara ett kapitel i en ~12 miljard år lång kosmisk biografi.
1. Födelse: Molekylärt moln kollaps
- Jätte molekylärt moln (H₂, He, spårelement) fragmenterar till en tät kärna.
- Gravitatorisk kollaps formerar en protostjärna (Klass 0/I) med ackretionsdisk och bipolära utflöden.
- ~50 Myr senare: kärnan når 10⁷ K, vätefusion antänds, når nollålder huvudserien (ZAMS).
2. Huvudserien (Nuvarande fas, ~4,6 Gyr in, ~5 Gyr kvar)
- Kärnvätefusion via p-p-kedja: 4 H → He + γ + νₑ.
- Hydrostatisk jämvikt: strålningstryck balanserar gravitation.
- Luminositet ökar långsamt ~10 % per Gyr.
3. Röd jättegren (RGB)
- Kärnväte utarmad → kontraheras och hetas upp; väte-skalsförbränning expanderar höljet 100–200×.
- Luminositet ökar 1 000–10 000×; effektiv temperatur sjunker till ~3000 K.
- Heliumflash (degenererad kärna) initierar heliumfusion (trippel-α-process).
4. Horisontal gren / Röd klump
- Stabil kärnheliumfusion; väte-skalsförbränning fortsätter.
5. Asymptotisk jättegren (AGB)
- Kärnhelium utarmad → kol/syre degenererad kärna; helium och väte skalsförbränning (termiska pulser).
- Starka stjärnvindar (10⁻⁴–10⁻⁵ M☉/år) utsläpper anrikat material (C, N, s-process element).
6. Planetarisk nebulosa
- Höljet helt utsläppt → joniseras av het kärna (T > 30 000 K) → lysande nebulosa varar ~10 000 år.
7. Vit dvärg
- Blottlagt C/O-kärna (~0,5–0,6 M☉, jordstorlek, densitet ~10⁶ g/cm³).
- Ingen fusion; kyls genom strålning → teoretisk svart dvärg (>10¹⁵ år).
Solens massa är för låg för supernova; dess arv är ett anrikat interstellärt medium för framtida stjärnor.
