Ryser är en automatisk reaktion som kroppen använder för att alstra värme när det är kallt. Reaktionen bygger på ett samordnat samspel mellan nervsystemet, muskulaturen och cirkulationssystemet. Här följer en genomgång av hur dessa system samarbetar när kroppen ryser.
Hypotalamus, som fungerar som kroppens inbyggda termostat, registrerar att kroppstemperaturen sjunker. Den aktiverar då det sympatiska nervsystemet (SNS), som sänder signaler via nerver ut till skelettmusklerna och därmed startar ryserna.
Skelettmusklerna tar emot signalerna från nervsystemet och börjar dra ihop sig och slappna av i snabb takt, vilket alstrar värme. Denna omedvetna muskelaktivitet skapar de vibrationer vi upplever som ryser. Den ökade muskelaktiviteten höger även ämnesomsättningen och värmebildningen.
Vasomotorcentrum i hjärnan aktiverar också cirkulationssystemet som en del av reaktionen. Blodkärlen i huden dras ihop, varvid blodflödet styrs om mot kroppens vitala organ och värmeförlusten genom hudytan minskar. Denna kärlsammandragning hjälper kroppen att spara på värmen och hålla en högre kärntemperatur.
När musklerna drar ihop sig och slappnar av uppstår friktion som alstrar värme. Även den ökade ämnesomsättningen bidrar med värme som en biprodukt. Kroppen utnyttjar denna värme för att höja sin totala temperatur och återfå termisk komfort.
När kroppstemperaturen stiger får hypotalamus signaler från temperaturreceptorer i kroppen. När önskad temperatur har uppnåtts minskar hypotalamus aktiveringen av det sympatiska nervsystemet, ryserna avtar och kroppstemperaturen stabiliseras.
När en person ryser för att bli varmare är det alltså nervsystemet som, via det sympatiska nervsystemet, initierar muskelsammandragningarna. Muskelsystemet alstrar värme genom de snabba kontraktionerna, medan cirkulationssystemet styr om blodflödet för att bevara kroppsvärmen. Tillsammans hjälper detta samordnade svar kroppen att höja sin temperatur och bibehålla homeostasen i kalla förhållanden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online