Trichotillomani, även kallad hårdragningsdrift, är en psykisk störning som ger ett återkommande eller ständigt tvång att dra ut hår från hårbotten, armar, ben eller andra delar av kroppen. Störningen debuterar oftast i tonåren, men kan börja mycket tidigare – ibland redan i spädbarnsåldern. De flesta barn växer ifrån sin hårdraende med tiden, men i vissa fall kan beteendet bestå ända in i vuxenåldern.
Synligt håravfall på valfri del av kroppen – inklusive ögonbryn och ögonfransar – är det tydligaste symtomet på trichotillomani hos barn, förutsatt att avfallet inte kan förklaras av någon annan medicinsk orsak. Att leka med, äta, tugga eller gnida utdragna hår mot läpparna är beteenden som ofta förknippas med störningen, särskilt hos yngre barn. Många barn drar dessutom i håret före tupplur eller i samband med läggdags.
Trichotillomani kan orsaka håravfall och irriterad hud, och med tiden kan hårsäckarna skadas permanent om beteendet fortsätter. Utöver de fysiska och estetiska konsekvenserna kan upprepad hårdragning väcka ångest, självmedvetenhet eller skam – särskilt hos äldre barn och tonåringar – vilket i sin tur kan leda till social isolering eller andra problem.
Orsaken till trichotillomani är okänd, men genetiska och neurokemiska faktorer kan spela roll. Traumatiserande upplevelser kan utlösa hårdragningsbeteendet, eller så fungerar det som ett utlopp för ångest, stress eller andra negativa känslor. Att dra i håret kan ge en lugnande och trygg känsla – KidsGrowth.com jämför det med att suga på tummen – särskilt hos yngre barn. Hos vissa barn kan beteendet även vara ett sätt att söka uppmärksamhet.
Behandlingen är ofta enklare hos barn, eftersom vanan ännu inte hunnit bli lika djupt inarbetad. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har ofta goda resultat och kan hjälpa barnet att sluta dra i håret eller kraftigt minska beteendet. Antidepressiva läkemedel kan vara ett stöd i vissa fall, men hos barn bör de alltid kombineras med terapi och följas noggrant av läkare.
Beroende på orsaken till barnets hårdragning kan du vidta olika åtgärder hemma. Om barnet verkar göra det för att få din uppmärksamhet bör beteendet oftast ignoreras. Är det en mer ofarlig vana kan du istället lugnt stoppa barnet och avleda uppmärksamheten till något annat. Verkar dragningen vara en reaktion på stress eller en annan tydlig känsla kan det hjälpa att identifiera utlösaren, så att du kan förebygga framtida tillfällen.
Kontakta barnavårdscentralen eller skolhälsovården om håravfallet blir omfattande, om beteendet pågår under lång tid eller om barnet verkar lida av det. En psykolog eller psykiater kan ställa diagnos och ge rätt behandling. Ju tidigare hjälp söks, desto större är chansen att barnet bryter vanan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online