Hepatit C är en kronisk leversjukdom orsakad av ett virus som fortsätter att hota patientens liv även efter att den skadade levern ersatts med ett transplanterat organ. Detta blodburna virus, som enligt National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases dödar upp till 12 000 amerikaner varje år, kan skada den nya levern redan inom några månader efter transplantationsingreppet. Fortsatt läkemedelsbehandling erbjuder dock samma fördelar för transplantationspatienter som för andra som drabbats av hepatit.
Även om en levertransplantation kan rädda livet på en patient med hepatit C, eliminerar ingreppet vanligtvis inte viruset från kroppen. En studie publicerad i New England Journal of Medicine visade att endast 12 procent av patienterna med hepatit C inte uppvisade några tecken på den kroniska sjukdomen. Femtio procent av deltagarna hade fortfarande en lindrig form av kronisk hepatit, 27 procent led av måttlig hepatit och 8 procent hade utvecklat fullt utvecklad levercirros. Hos vissa patienter orsakade viruset dessutom skador på själva transplantatet.
Patienter som fortsätter medicinsk behandling mot hepatit efter transplantationen har betydligt bättre möjligheter att kontrollera virusets återkomst än de som avbryter vården. Doktor Matthew Moeller vid Henry Ford Hospital genomförde en studie inom området och presenterade resultaten vid konferensen Digestive Diseases Week 2010. Enligt Moeller lyckades 22 av 66 patienter som genomgick behandlingen helt bli av med viruset och bibehålla sin virusfria status över tid.
Läkare bekämpar traditionellt hepatit C-viruset med läkemedlet interferon. Enligt Drugs.com används interferon alfa-2b inte bara mot hepatit utan även mot leukemi, melanom, lymfom och genitala vårtor. Behandlingen kombineras oftast med ett annat läkemedel som heter ribavirin. En vidareutvecklad variant, peginterferon, har visat ännu bättre resultat i kampen mot viruset, enligt National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases. Patienterna i Henry Ford Hospital-studien fick båda typerna av interferon som veckodos tillsammans med ribavirin.
Utöver standardbehandlingarna med interferon och ribavirin ser forskningsinstitutet stor potential i nya antivirala behandlingsmetoder mot hepatit C. Dessa nya medel kan hämma enzymer som viruset producerar, förhindra viral replikation och proteinproduktion eller blockera virusets inträde i friska celler. Framtida behandlingar baserade på enzymer kan till och med bekämpa hepatit C-viruset på molekylär nivå genom att binda till viruset och därigenom immobilisera det.
Trots att transplantationspatienter kan öka sina chanser att hålla hepatit C i schack genom fortsatt behandling, tål inte alla patienter interferon eller ribavirin och deras biverkningar. Interferonbehandling kan bland annat orsaka sköldkörtelsjukdom, krampanfall, hörselproblem, bakteriella infektioner eller i värsta fall svår depression med suicidrisk. Vanliga biverkningar av ribavirin är utslag och klåda, anemi, irritabilitet, trötthet, hosta samt nästäppa. Det är därför viktigt att patienten noggrant följs upp av sitt vårdteam under hela behandlingsperioden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online