Hepatit C-viruset (HCV) är den allvarligaste formen av hepatit och kan leda till betydande leverskador och i värsta fall levercancer. Alla drabbade behöver dock inte behandling. Din läkare kommer att väga samman flera faktorer för att avgöra vilken åtgärd som passar dig bäst. Standardbehandlingen mot hepatit C består av en kombination av två specifika läkemedel.
Enligt National Institutes of Health (NIH) bör du behandla din HCV-infektion om tester visar att viruset cirkulerar i ditt blod, om biopsiresultat tyder på allvarliga leverskador och om du har förhöjda nivåer av leverenzymet alaninaminotransferas (ALT) i blodet.
Om din lever endast uppvisar små avvikelser är risken för allvarliga komplikationer liten. I sådana fall kan din läkare avråda från behandling, eftersom den kan orsaka mycket allvarliga biverkningar. Å andra sidan går det inte att veta säkert hur ditt tillstånd kommer att utvecklas, vilket innebär att vissa läkare ändå kan rekommendera att bekämpa viruset.
Målet med HCV-behandling är att eliminera viruset från blodet. Enligt Mayo Clinic blir 40 till 80 procent av de behandlade fria från viruset. Framgångsgraden beror på genotypen, det vill säga virusets genetiska sammansättning. Behandlingen har en framgångsgrad på upp till 50 procent hos personer med genotyp 1, som är den vanligaste i USA, medan den fungerar i upp till 80 procent av fallen vid genotyp 2 och 3. Din läkare fastställer din genotyp innan behandlingen påbörjas.
Standardbehandlingen mot hepatit C består av en kombination av två preparat. Det första är pegylerat interferon alfa (Peg-Intron, Pegasys), som injiceras en gång i veckan. Detta antivirala läkemedel hjälper immunförsvaret att hindra viruset från att föröka sig och fästa vid andra celler. Den andra delen av behandlingen utgörs av det bredspektrumantivirala läkemedlet ribavirin (Rebetol), som tas två gånger dagligen via munnen.
Vid genotyp 1 krävs en hög dos medicinering i 48 veckor. Har du genotyp 2 eller 3 räcker det oftast med 24 veckors behandling i lägre dos. Om den första behandlingsomgången inte lyckas rensa ut viruset ur kroppen kan en andra omgång med samma läkemedel bli nödvändig.
Dessa läkemedel kan orsaka allvarliga biverkningar. Interferonpreparat kan ge kraftiga symtom som liknar influensa, samt irritabilitet, depression, minnesproblem, hudbesvär, trötthet och sömnlöshet. Ribavirin kan orsaka anemi (lågt antal röda blodkroppar), klåda, nästäppa, hudirritation, trötthet och fosterskador.
I kombination kan dessa läkemedel utlösa psykos och självmordsbeteende hos en minoritet av patienterna. Därför är du inte en lämplig kandidat för denna behandling om du har eller har haft okontrollerade depressiva episoder. Andra faktorer som utesluter behandling är graviditet, obehandlad sköldkörtelsjukdom, låga blodvärden och autoimmuna sjukdomar. Du är heller inte lämplig om du dricker alkohol eller använder droger och inte är beredd att sluta eller söka hjälp.
De första veckorna av behandlingen ger vanligtvis de allvarligaste biverkningarna. Smärtstillande medel och antidepressiva läkemedel kan ibland lindra besvären. För vissa personer orsakar interferon så svåra biverkningar att behandlingen måste avbrytas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online