Hepatit C är en allvarlig leversjukdom som orsakas av hepatit C-viruset (HCV). Viruset sprids oftast genom kontakt med infekterat blod, men kan i vissa fall även överföras genom sexuella kontakter. Det finns inget vaccin mot hepatit C, och sjukdomen räknas som den allvarligaste av hepatitvirusen. Eftersom symtomen ofta är svaga eller helt frånvarande – och kan dröja flera år innan de visar sig – är det viktigt att testa sig om du misstänker att du har utsatts för smitta.
När din läkare tar blodprov för att undersöka hepatit C består utredningen vanligtvis av flera olika analyser. Här följer en guide till hur du kan läsa och förstå resultaten.
Börja med att hitta resultatet för ditt anti-HCV-prov, som ibland kallas EIA-test. Detta är oftast det första provet i serien när hepatit C misstänks. Kontrollera om svaret är positivt eller negativt. Ett positivt resultat innebär att du har bildat antikroppar mot viruset, vilket tyder på att du tidigare har utsatts för smitta. Ett negativt resultat betyder att inga antikroppar påvisats – observera dock att det kan ta flera veckor efter smittotillfället innan antikroppar utvecklas, så ett nytest kan behövas vid nylig exponering.
Om din läkare har beställt ett HCV RIBA-prov hittar du det resultatet separat. Detta test görs som uppföljning av ett positivt anti-HCV-svar för att bekräfta fyndet. Ett positivt resultat visar att du har utsatts för hepatit C-viruset och har utvecklat antikroppar. Ett negativt resultat innebär att varken virus eller antikroppar påvisats.
Hitta resultatet för ditt HCV RNA-prov (ribonukleinsyra), om läkaren beställt det. Detta test visar om du har en aktiv hepatit C-infektion i kroppen just nu. Det kallas ibland kvalitativt HCV RNA och ger ett positivt eller negativt svar. Är resultatet positivt eller "påvisat" har viruset hittats i blodet och du har en pågående kronisk hepatit C-infektion. Är resultatet negativt eller "ej påvisat" finns inget virus att detektera i provet.
Detta prov görs om du har en aktiv HCV-infektion och mäter antalet virala partiklar i blodet. Det är särskilt användbart för att bedöma hur kroppen svarar på behandlingen. Resultatet anges i internationella enheter per milliliter blod (IE/ml). Ju högre siffra, desto mer virus cirkulerar i kroppen. Om viruset inte påvisas ("ej detekterbart") tyder det på att behandlingen fungerar väl och att lite eller ingen virus finns kvar i blodet.
Granska slutligen resultatet från HCV-genotyp-testet. Detta prov görs oftast innan behandlingen påbörjas för att avgöra vilken av de sex möjliga genotyperna (1–6) ditt virus tillhör. Genotypen har traditionellt använts för att förutsäga behandlingens längd och framgångschanser. Genotyp 1 är vanligast och svarade sämre på den äldre behandlingsformen än genotyp 2 och 3, även efter utökad behandling i 48 veckor. Behandlingstiden var då vanligtvis 24 veckor för genotyp 2–6. Med dagens moderna direktverkande antivirala läkemedel har dock behandlingstiderna kortats avsevärt och botandegraaderna ökat markant, oavsett genotyp.
Tolka alltid dina provsvar tillsammans med din läkare. Provsvar kan vara komplexa och endast en läkare kan ställa en korrekt diagnos, bedöma din situation och planera en lämplig behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online