Hepatit C-viruset (HCV) drabbar över fyra miljoner människor i USA och uppskattningsvis 170 miljoner personer världen över. Viruset angriper framför allt levern men kan också ge upphov till ledvärk och andra besvär utanför levern. Efter en infektion utvecklar många en kronisk form av sjukdomen, vilket gör det viktigt att söka vård i tid för att förebygga allvarliga komplikationer.
Cirka 85 procent av dem som smittas av hepatit C utvecklar en kronisk infektion som ofta pågår i årtionden. De återstående 15 procenten har en akut infektion som kan läka ut inom några veckor till några månader.
Kronisk hepatit innebär att levern blir inflammerad. Med tiden kan inflammationen leda till fibros, det vill säga ärrbildning i levern. Om ärrbildningen förvärras utvecklas skrumplever (cirros). Patienter med skrumplever riskerar att drabbas av leversvikt eller andra allvarliga komplikationer, såsom levercancer.
Hepatit C smittar via blod. Smittat blod och blodprodukter, exempelvis injektionsnålar som delas vid drogbruk, är vanliga smittvägar. Viruset kan även överföras sexuellt: ungefär 1 till 4 procent av icke-smittade partners till bärare insjuknar, eftersom HCV finns i sädesvätska, slidsekret och saliv.
Smittspridning via amning, hosta, kyssar, kramar, nysningar, delade bestick eller glas samt vanlig social kontakt har inte påvisats. Undvik dock att dela tandborstar och rakhyvlar, eftersom dessa kan komma i kontakt med blod.
Symtomen vid hepatit C varierar från person till person. Ungefär 25 procent av patienterna med akut hepatit C upplever trötthet, nedsatt aptit, muskelvärk och lätt feber. Ibland uppstår gulsot, vilket innebär att ögonen och/eller huden blir gulaktiga. De återstående 75 procenten visar få eller inga tecken på sjukdom i början av infektionen.
Ledvärk är ett av de vanligaste symtomen kopplade till HCV. Utöver detta finns flera extrahepatiska besvär, det vill säga tillstånd som sitter utanför levern. Det mest kända är kryoglobulinemi, ett tillstånd där onormala antikroppar bildas när viruset stimulerar lymfocyter (vita blodkroppar). Typiska symtom är svaghet, svullnad eller smärta i lederna, en upphöjd violett hudutslag (främst på underbenen), svullna ben och fötter samt nervsmärta.
Hepatit C upptäcks genom blodprov som påvisar antikroppar mot viruset samt virusets arvsmassa (RNA) i kroppen. Tidig diagnos är avgörande för att kunna påbörja behandling innan levern tar permanent skada.
Tidigare behandlades hepatit C med veckovisa injektioner av pegylerat alfa-interferon i kombination med den oraltablettmedicinen ribavirin, som togs två gånger dagligen. Behandlingen kunde rensa viruset ur blodet, men gav ofta kraftiga biverkningar.
I dag finns betydligt effektivare och skonsammare alternativ i form av direktverkande antivirusläkemedel (DAA). Dessa tabletter botar över 95 procent av alla patienter, har kortare behandlingstid – oftast åtta till tolv veckor – och betydligt färre biverkningar. Kontakta din läkare för att få rätt behandling utifrån din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online