Hepatit C är en allvarlig och potentiellt dödlig leversjukdom som enligt uppskattningar dödar mellan 10 000 och 20 000 amerikaner varje år. Viruset smittar främst via blod – exempelvis genom delade injektionsnålar eller blodtransfusioner före 1992, innan rutinmässig testning av blodprodukter infördes – men smitta via sexuella kontakter kan också förekomma. Det finns ingen garanterad bot, men flera behandlingsmetoder kan bromsa sjukdomens utveckling och i många fall helt eliminera viruset ur kroppen.
Hepatit C påverkar inte bara levern. Enligt National Digestive Diseases Information Clearinghouse (NDDIC) kan viruset orsaka muskelavmagring, potentiellt livshotande njursjukdom, ledinflammation (artrit) och i vissa fall cancerformer som lymfom. Många bär på viruset i årtionden utan att veta om det – utan behandling kan det ta 10 till 20 år innan allvarlig leverskada eller livshotande levercirros utvecklas.
Alfa-interferon är ett protein med antivirala egenskaper som hjälper immunförsvaret att bekämpa hepatit C-viruset. Läkemedlet ges som injektion under 24 till 48 veckor, beroende på hur svår infektionen är.
Ribavirin är ett annat antiviralt läkemedel som ofta används mot hepatit C. Till skillnad från interferon tas ribavirin oralt, i tablettform.
Kombinationsbehandling är den vanligaste behandlingsformen vid hepatit C. Valet mellan enbart interferon eller kombination med ribavirin avgörs av patientens sjukdomshistoria och hur långt sjukdomen har fortskridit. Behandlingen består vanligtvis av ribavirin i kombination med kemiskt modifierat (pegylerat) alfa-interferon. Denna metod har lyckats eliminera viruset hos upp till 70 procent av de behandlade patienterna.
Under senare år har dessutom så kallade direktverkande antivirala läkemedel (DAA) introducerats. Dessa nyare preparat har höjt boteraten ytterligare och kan i dag bota över 90 procent av alla fall, ofta med kortare behandlingstid och färre biverkningar än äldre regimer.
Behandling mot hepatit C kan ge flera obehagliga biverkningar. Enligt NDDIC kan bland annat allvarliga psykiska förändringar, som depression, samt minskad produktion av röda blodkroppar till följd av benmärgssuppression förekomma. Andra vanliga symtom är trötthet, illamående och håravfall.
Behandlingen passar inte alla. Patienter som genomgått en organtransplantation eller som har levercirros riskerar allvarliga och potentiellt livshotande komplikationer av biverkningarna, exempelvis kraftigt sänkt blodvärde. För dessa patientgrupper krävs noggrant medicinskt övervägande och individanpassad uppföljning innan behandling påbörjas.
Tänk på: Om du misstänker att du kan ha utsatts för smitta, kontakta alltid läkare för testning, utredning och en individanpassad behandlingsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online