Herpes simplexvirus (HSV-1 och HSV-2), allmänt känt som genital herpes, är den vanligaste sexuellt överförbara infektionen i USA. Varje år uppkommer över en miljon nya fall, och minst 50 miljoner amerikaner bär på viruset. Eftersom många har milda eller svagt uttalade symtom förblir en stor andel av infektionerna odiagnostiserade. Ett första utbrott känns ofta igen på smärtsamma blåsor, svullnad, klåda och feber. The U.S. Preventive Services Task Force (USPSTF) rekommenderar att de flesta patienter med ett första utbrott av genital herpes ska få antiviral behandling.
USPSTF rekommenderar inte antiviral behandling till personer som inte har kliniska symtom på infektion. Däremot bör sexpartners till personer med genital herpes informeras och få vägledning i att känna igen symtom, samt erbjudas testning. Latexkondomer minskar effektivt risken för smittspridning. HSV kan dessutom överföras från mun till könsorgan, och gravida kvinnor med HSV kan överföra infektionen till sitt barn före, under eller efter förlossningen.
Herpesvirus utgör en allvarlig risk för nyfödda; långvariga skador på centrala nervsystemet eller till och med dödsfall kan inträffa. Risken är störst om förlossningen sker under moderns första utbrott, och kejsarsnitt kan då rekommenderas. Enligt Dr. Jean Malkin i "Herpes" leder senare utbrott till betydligt lägre smittrisk – 4 procent eller mindre, jämfört med upp till 50 procent under ett primärt utbrott. Mammor med känd HSV-infektion kan få suppressiv antiviral behandling under graviditetens tre sista månader, men USPSTF erkänner att "det finns begränsade belägg för säkerheten hos antiviral behandling under graviditet".
Acyklovir var det första läkemedlet som godkändes för behandling av genital herpes. Det minskar effektivt smärtan och förkortar den tid det tar för HSV-blåsorna att sårskorpa och läka. Vid användning under graviditet passerar acyklovir moderkakan, koncentreras i fostervattnet och övergår i bröstmjölk efter födseln. Det klassas som ett graviditetskategori C-läkemedel, vilket innebär att det endast ska användas när fördelarna överväger riskerna.
Famciklovir och valacyklovir har längre halveringstid respektive högre biotillgänglighet, vilket gör att båda är mer effektiva i lägre doser än acyklovir. Kostnad och tillgänglighet kan dock påverka valet av förskrivet antiviralt läkemedel.
Inget läkemedel kan utrota viruset, som är återkommande och livslångt. Antiviral behandling gynnar patienter genom att kontrollera infektionens symtom och förkorta utbrottens förlopp. När läkemedlen avbryts påverkar de dock inte frekvensen eller svårighetsgraden av framtida episoder. Eftersom de flesta infektioner blir mildare med tiden rekommenderas läkare att diskutera utsättning av antivirala läkemedel med patienter på suppressiv terapi minst en gång per år.
Kontinuerlig suppressiv behandling minskar frekvensen av återfall med 70 till 80 procent enligt studier som USPSTF granskat, men eliminerar inte risken för smittöverföring. Virala celler finns fortfarande kvar i kroppen och kan smitta partners, men i vilken grad är okänt.
USPSTF fann även fördelar med episodisk terapi med antivirala medel, det vill säga att läkemedel endast ges vid återkommande HSV-symtom. Patienter får en behandlingskur förskriven att ha hemma, så att ingen tid går förlorad på att boka läkartider för att få behandling. För att vara effektiv ska medicineringen påbörjas vid de allra första tecknen på utbrott.
USPSTF pekade på studier som visade att en tredagarskur med valacyklovir två gånger dagligen var lika effektiv som en femdagarskur vid behandling av HSV-återfall. Kortare behandlingstider för andra läkemedel har dock inte studerats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online