Herpes simplex typ 1 (HSV-1), herpes simplex typ 2 (HSV-2) och varicella-zostervirus (VZV) tillhör samma virusfamilj – herpesvirus. Även om de är släkt skiljer sig virusen åt när det gäller var de ger symptom, hur de sprids och vem de drabbar.
HSV-1 orsakar framför allt munsår och feberblåsor, medan HSV-2 ger blåsor på könsorganen och runt ändtarmsöppningen. VZV är orsaken till två olika sjukdomar: vattkoppor (varicella), som uppstår vid första infektionen, och bältros (herpes zoster), som kan bryta ut många år senare när viruset vaknar ur sin vila.
Alla tre virus börjar ofta med en brännande eller stickande känsla i huden, följt av små, smärtsamma blåsor fyllda med vätska. Vid HSV-1 sitter blåsorna runt munnen och läpparna, och vid HSV-2 på könsorganen och analområdet. Bältros skiljer sig tydligt från de övriga: blåsorna uppträder i ett sammanhängande band på ena sidan av kroppen, oftast på ryggen, i ansiktet eller på buken, eftersom viruset aktiveras i en enskild nervgren. Bältros kan dessutom ge långvarig nervsmärta, så kallad postherpetisk neuralgi.
HSV-1 är mycket vanligt och kan drabba vem som helst, oavsett ålder. HSV-2 drabbar främst personer som är sexuellt aktiva och överförs då via direkt hudkontakt. Bältros kan teoretiskt sett drabba alla som någon gång haft vattkoppor, men risken ökar markant med åldern – de flesta fallen ses hos personer över 50 år. Ett försvagat immunförsvar, exempelvis på grund av stress, sjukdom eller medicinsk behandling, ökar också risken för utbrott.
Bältros i sig är inte smittsamt. Däremot kan vätskan från bältrosblåsorna orsaka vattkoppor hos en person som aldrig tidigare haft vattkoppor och därför saknar skydd mot VZV. HSV-1 och HSV-2 är däremot direkt smittsamma och överförs genom kontakt med vätskan i blåsorna, exempelvis via kyssar, delade glas eller handdukar. HSV-2 sprids i första hand genom sexuell kontakt, men båda typerna kan i princip smitta både muntligt och genitalt.
Efter den första infektionen tar sig virusen längs nerverna till nervknutor (ganglier), där de ligger vilande i livslång tid. Hos många förblir de tysta, men hos andra kan symptom återkomma i perioder. Utbrott av HSV-1 och HSV-2 triggas ofta av stress, fysiskt trauma, febersjukdomar eller försvagat immunförsvar. Vad som exakt utlöser att bältros bryter ut är inte helt känt, men åldrande och nedsatt immunförsvar spelar en viktig roll.
Herpesvirus går inte att bli av med permanent, men utbrotten kan behandlas och lindras effektivt. Antivirala läkemedel som acyklovir och valacyklovir används för att korta ned sjukdomsförloppet, minska smittsamheten och lindra besvären. Vid återkommande genital herpes kan läkemedlet ges som daglig undertryckande behandling. Behandlingen fungerar bäst om den påbörjas tidigt, helst inom ett dygn efter att de första symptomen visar sig. Smärtstillande mediciner ordineras ofta, särskilt vid bältros där nervsmärtan kan vara intensiv. Det finns även vaccin mot bältros som rekommenderas för äldre, vilket kraftigt minskar risken för utbrott och komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online