Hur diagnostiseras herpes? Metoder och undersökningar som läkaren använder

Herpes är en av de vanligaste virusinfektionerna i världen, och de flesta personer som bär på viruset får aldrig några tydliga symtom. När symtom däremot uppstår finns det flera metoder för att ställa en säker diagnos. Här går vi igenom hur vården vanligtvis går tillväxt för att avgöra om du har herpes.

Sjukdomshistoria och symtom

Det första steget i utredningen är alltid ett samtal med din vårdgivare. Läkaren eller sjuksköterskan kommer att ställa frågor om dina besvär, bland annat:

• När symtomen började – hur länge du haft besvären och om de kom plötsligt eller gradvis.
• Var på kroppen de syns – exempelvis runt munnen, på läpparna eller i underlivet.
• Om du har andra symtom – såsom feber, trötthet, huvudvärk eller svullna lymfknutor, vilket är vanligt vid ett första utbrott.

Denna information hjälper vården att bedöma om besvären överensstämmer med typiska tecken på herpesinfektion.

Kroppslig undersökning

Efter samtalet gör vårdpersonalen en fysisk undersökning av det drabbade området. Vid herpes ser man ofta karaktäristiska förändringar i huden eller slemhinnorna, exempelvis:

• Blåsor – små vätskefyllda blåsor som ofta sitter i grupper.
• Sår eller slemhinneskador – när blåsorna brister bildas öppna sår som kan göra ont.
• Krustor och sårbildning – under läkningsprocessen täcks såren av skorvor.

I många fall kan en erfaren läkare ställa diagnosen enbart utifrån det typiska utseendet på utbrottet, särskilt om det inte är ditt första herpestillbud.

Viralodling

Om diagnosen är osäker kan läkaren beställa en viralodling för att bekräfta att det rör sig om herpes. Då tas ett litet prov från huden eller slemhinnan i det aktuella området, helst från en färsk blåsa, och provet analyseras i laboratorium. Odlingen visar exakt vilken virustyp som orsakar infektionen – exempelvis HSV-1 (som oftast ger munsår) eller HSV-2 (som oftast ger genital herpes).

För att provet ska ge ett säkert resultat bör det tas tidigt i utbrottet, medan blåsorna fortfarande innehåller vätska. Ju äldre såret är, desto större risk att odlingen blir negativ trots att man har herpes.

Blodprov

Blodprover kan påvisa antikroppar mot herpesviruset, vilket visar om du någon gång har varit i kontakt med viruset. Detta kan vara användbart i vissa situationer, till exempel om du har återkommande besvär utan synliga blåsor eller vill veta om du bär på viruset.

Samtidigt används blodprov sällan som rutin vid en första misstänkt herpesinfektion. Orsaken är att antikropparna inte skiljer mellan en pågående infektion och ett tidigare smittotillfälle – många bär på viruset utan att någonsin ha fått symtom. Ett positivt blodprov säger alltså inte med säkerhet att dina aktuella besvär beror på herpes.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du får blåsor eller sår i underlivet, om ett utbrott är kraftigt eller smärtsamt, eller om du har nedsatt immunförsvar och misstänker herpes. Tidig diagnos gör det möjligt att starta antiviral behandling, vilket kan lindra besvären och förkorta utbrottets längd.