Ja – bältros kan drabba personer som tidigare blivit smittade av ett herpesvirus. Sjukdomen orsakas nämligen av att vattkoppsviruset (varicella-zostervirus, VZV) återaktiveras i kroppen. Här får du veta mer om sambandet mellan herpesvirus och bältros, vem som löper störst risk och hur du bäst skyddar dig.
Bältros uppstår när VZV – samma virus som ger vattkoppor – vaknar ur sin vilande fas. Efter att en vattkopsinfektion har läkt ut ligger viruset kvar i nervknutor intill ryggmärgen, ofta i flera decennier. Om immunförsvaret försvagas kan viruset aktiveras igen och ge upphov till ett smärtsamt utbrott med blåsor, vanligtvis längs ett avgränsat hudområde.
Det är viktigt att skilja på olika typer av herpesvirus. Munherpes orsakas av herpes simplex typ 1 och genital herpes av herpes simplex typ 2 – båda dessa skiljer sig från VZV. Att ha någon av dessa infektioner skyddar alltså inte mot bältros, men den ökar heller inte risken att drabbas. Däremot krävs det att du en gång haft vattkoppor (eller, mer sällan, fått i dig vaccinviruset) för att kunna utveckla bältros.
Risken att få bältros ökar med åldern, särskilt efter 50 års ålder. Även personer med nedsatt immunförsvar, kroniska sjukdomar eller behandling med vissa mediciner löper högre risk. Vaccination med exempelvis Shingrix rekommenderas för vuxna från 50 års ålder, eller tidigare vid försvagat immunförsvar. I Sverige erbjuds numera vaccination mot bältros också inom det allmänna vaccinationsprogrammet till de äldsta åldersgrupperna och vissa riskgrupper.
Misstänker du att du har bältros – till exempel brännande smärta, stickningar eller ett utbrott med blåsor på ena sidan av kroppen – bör du kontakta vården snarast. En tidig behandling med antivirala läkemedel kan förkorta och lindra sjukdomsförloppet samt minska risken för postherpetisk neuralgi, en långvarig nervsmärta som ibland följer efter utbrottet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online