Vilka rutinlabtester kan påvisa hiv?

Centers for Disease Control and Prevention (CDC) i USA rekommenderar att du låter en legitimerad vårdpersonal testa dig för hiv – viruset som kan leda till aids – om du har haft sex med en man som har sex med män, injicerat narkotika, haft anonymt sex eller sex med flera partners, eller om du inte känner till din partners sexuella historia.

Att ta ett hivtest kan kännas nervöst och obehagligt, men den goda nyheten är att resultaten oftast kommer snabbt och att själva testet är relativt smärtfritt. Här går vi igenom de vanligaste typerna av tester som används för att påvisa hiv.

Standardblodprov

En vårdpersonal kan testa för hiv genom att ta blod från en ven, vanligtvis i armen. Därefter undersöker en laboratorietekniker blodet efter hiv-antikroppar. Antikroppar är ämnen som blodkropparna producerar för att bekämpa virus och infektioner, och hiv har sina egna specifika antikroppar.

Om det första blodprovet visar hiv-antikroppar görs ett andra test för att bekräfta resultatet. Om båda testen visar antikroppar i blodprovet är nästa steg att testa efter själva viruset, ofta med en så kallad PCR-analys eller ett bekräftelsetest som western blot.

Snabbtester

Vissa hivtester kan ge svar inom loppet av minuter. Även dessa tester söker efter specifika antikroppar. Vårdpersonal kan utföra snabbtester genom att sticka patienten i fingret för att få blod, ta vävnadsprover från kindens insida för att fånga blodkroppar, eller helt enkelt genom att gnida en provtagare mot tandköttet.

Om det första snabbtestet indikerar hiv görs alltid ett uppföljande blodprov för att bekräfta resultatet eller avgöra om ytterligare testning behövs. Det är viktigt att komma ihåg att ett positivt snabbtest inte är slutgiltigt förrän det bekräftats i laboratorium.

Hemtester

Amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA har godkänt endast ett hemtest för hiv: "Home Access HIV-1 Test System", även känt som "Home Access Express HIV-1 Test System". Med detta system sticker patienten sig i fingret för att få blod, placerar bloddroppen på ett speciellt papper och skickar sedan provet per post till ett laboratorium.

Den som tar testet får ett unikt identifikationsnummer som används när man ringer upp tjänsten för att få sina resultat. På så sätt kan testet göras helt anonymt hemma, samtidigt som resultaten analyseras professionellt.

Urintester

Läkare har också möjlighet att ta urinprov från patienter. Ett urintest innebär att patienten kissar i en bägare, som därefter försluts och skickas till laboratoriet där en tekniker analyserar provet efter hiv-antikroppar.

Om urintestet visar hiv-antikroppar görs alltid ett kompletterande blodprov för att bekräfta resultatet eller avgöra om mer testning krävs. Urintester anses dock generellt vara något mindre känsliga än blodprov.

När bör du testa dig?

Kom ihåg att det kan ta flera veckor efter en eventuell smitta innan antikroppar blir påvisbara, den så kallade fönstertiden. Om du tror att du kan ha utsatts för smitta, kontakta din vårdcentral eller en infektionsklinik för rådgivning om rätt tidpunkt för testning. Tidig diagnos möjliggör tidig behandling, vilket både förbättrar din egen hälsa och minskar risken för vidare smittspridning.