AZT – azidotymidin, även känt som zidovudin och marknadsfört under varumärken som Retrovir – var det första antiretrovirala läkemedlet som användes för att behandla hiv, ett retrovirus.
Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkände AZT för behandling av vuxna patienter med hiv år 1987, och för barn med hiv år 1990. Enligt University of California, San Francisco godkändes läkemedlet år 1994 även för att förhindra att hiv överförs från gravida kvinnor till deras barn.
Läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline hade patent på AZT fram till år 2005. Sedan dess har en rad generiska versioner av läkemedlet tillverkats och godkänts, vilket gjort behandlingen mer tillgänglig världen över.
Enligt Encyclopedia Britannica använder hiv ett enzym som kallas revers transkriptas för att bilda viralt DNA utifrån sitt eget RNA. Detta virala DNA integreras sedan i värdcellernas arvsmassa. AZT klassificeras som en hämmare av revers transkriptas, eftersom läkemedlet riktar sig mot just detta enzym och därmed blockerar virusets förmåga att föröka sig.
Hiv utvecklar snabbt resistens mot behandling med enbart AZT. Därför ges läkemedlet alltid i kombination med andra mediciner för att minska denna risk. En behandlingsplan där flera antiretrovirala läkemedel används samtidigt kallas högeffektiv antiretroviral terapi, ofta förkortat HAART.
Enligt Encyclopedia Britannica har AZT kopplats till biverkningar som muskelskador, trötthet, allmän sjukdomskänsla, anemi, illamående och kräkningar. Mer ovanliga biverkningar innefattar ansamling av mjölksyra i kroppsvätskor samt fettansamling i leverns celler.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online