Det finns flera godkända metoder för att testa sig för HIV – antingen genom att påvisa antikroppar mot viruset eller genom att direkt detektera virusets genetiska material. HIV-testning sker normalt i två steg: det första testet är oftast ett enzymimmunologiskt analysprov (EIA eller ELISA), och ett positivt första resultat följs alltid upp med en mer känslig bekräftelseanalys. Prover kan tas från blod, munvätska eller urin.
EIA-tester baserade på blod och munvätska bygger på prover som tas med en kanyl respektive ett munsvep och kontrollerar om det finns antikroppar mot viruset. Resultatet kan ta flera dagar. Snabbtester finns dock också – de kan påvisa HIV-antikroppar på så lite som 20 minuter och är lika tillförlitliga som standardtesterna. Observera att alla enzymimmunologiska tester bara ger ett sant positivt svar om personen hunnit seroconvertera, alltså utvecklat en påvisbar nivå av antikroppar mot HIV. Det sker vanligen mellan en och sex månader efter smittotillfället.
Urinbaserade EIA-tester söker likaså efter HIV-antikroppar, men de betraktas som mindre träffsäkra än tester baserade på blod eller munvätska.
Det finns även tester som direkt påvisar virusets genetiska material. HIV-DNA-tester behandlar provet med enzymet revers transkriptas, vilket omvandlar viralt RNA till DNA som sedan analyseras. Dessa tester används framför allt för barn som fötts av HIV-positiva mödrar. Tester som detekterar viralt RNA används bland annat för att screena blodförråd och i andra sammanhang där snabb upptäckt är avgörande. Fördelen är att de kan ge ett tillförlitligt svar redan inom två veckor efter smittan, eftersom de inte är beroende av att antikroppsnivån hunnit bli påvisbar.
Vid ett positivt resultat i det första steget utförs alltid ett andra, mer känsligt test. Det vanligaste är Western blot, som liksom de inledande testerna söker efter HIV-antikroppar. Ett mindre vanligt och dyrare alternativ är det indirekt immunofluorescerande antikroppstestet.
I Sverige erbjuds HIV-testning kostnadsfritt inom hälso- och sjukvården, bland annat på vårdcentraler, infektions- och hudkliniker samt hos RFSU-kliniker och ungdomsmottagningar. Många större städer har dessutom öppna mottagningar där man kan testa sig anonymt. Att testa sig är viktigt eftersom en tidig diagnos möjliggör effektiv behandling, minskar risken för smittspridning och ger bättre hälsa på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online