När aidsepidemin bröt ut på 1980-talet fanns nästan inga behandlingsalternativ. Sedan dess har forskningen gjort enorma framsteg, och idag finns en rad effektiva läkemedel mot hiv. Många av de ursprungliga behandlingarna används fortfarande, medan nya alternativ fortlöpande undersöks och utvecklas.
Det första bekräftade dödsfallet orsakat av det som idag kallas aids inträffade 1981. Fallen upptäcktes i New York och Kalifornien, och 1984 erkändes sjukdomen officiellt. Vid den tidpunkten fanns inga behandlingsmöjligheter överhuvudtaget.
Azidotyimidin (AZT), ett läkemedel som ursprungligen utvecklats för cancerbehandling, användes för första gången mot aids 1987. År 1992 stod det dock klart för forskarna att viruset kunde utveckla resistens mot preparatet, vilket begränsade dess långsiktiga effekt.
Mellan 1991 och 1994 utvecklades antiretrovirala läkemedel som ingångshämmare och proteashämmare i syfte att motverka viral resistens. Dessa läkemedel angriper olika delar av viruset och kombinerades med AZT för att attackera hiv från flera håll samtidigt.
År 1995 introducerades högaktiv antiretroviral behandling (HAART), som byggde på stora doser av kombinerade hiv-läkemedel. Under denna period tillkom även nya typer av preparat, bland annat icke-nukleosida hämmare av omvänt transkriptas.
Forskningen under tidigt 2000-tal gjorde HAART ännu mer effektiv när det gäller att bromsa hiv-virusets replikation. Fem olika läkemedelsklasser kom att användas i kombinationer om två till fyra preparat åt gången.
År 2008 inledde nya behandlingsformer, exempelvis genterapi, sin experimentella fas. Ett år senare, 2009, genomfördes det första måttligt framgångsrika kliniska försöket med ett hiv-vaccin.
Tack vare decenniers forskning är hiv idag en kronisk men väl hanterbar sjukdom för de flesta. Personer som får modern antiretroviral behandling kan leva ett långt och hälsosamt liv, och arbetet med vaccin samt nya behandlingsstrategier fortsätter världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online