Antikroppar och fagocyter är nyckelspelare i kroppens immunförsvar och utgör tillsammans de mekanismer som normalt oskadliggör främmande hot som virus och bakterier. När det gäller hiv och aids fungerar dessa system dock inte som de ska. Här är de viktigaste förklaringarna till varför.
Hiv är ett retrovirus som specifikt infekterar CD4-positiva T-celler, makrofager och dendritiska celler – alltså just de celler som utgör ryggraden i immunförsvaret. När cellerna väl har infekterats slutar de fungera normalt och dör så småningom, vilket eliminerar de celler som skulle koordinera ett samordnat försvar mot viruset.
Hiv muterar exceptionellt snabbt, vilket gör att immunsystemet har svårt att bilda antikroppar som förblir effektiva över tid. De ständigt föränderliga proteinerna i virushöljet skapar ett rörligt mål, och tidigare upparbetade immunsvar blir snabbt verkningslösa.
Hiv kan kamouflera sig genom att efterlikna kroppens egna celler. Genom att inkorporera värdproteiner i sitt hölje gömmer viruset sig från immunsystemets igenkänning, vilket gör det betydligt svårare för immuncellerna att identifiera och förgöra infekterade celler.
Hiv producerar även proteiner som stör immuncellernas normala funktion. Dessa virala proteiner stör viktiga signalvägar inuti cellerna, vilket leder till ett försvagat immunsvar och öppnar dörren för en kedjereaktion av sekundära infektioner.
Tillsammans gör dessa strategier att antikroppar och fagocyter inte lyckas kontrollera hiv på ett effektivt sätt. Det förklarar varför personer med aids löper kraftigt ökad risk för en rad opportunistiska infektioner – och belyser sjukdomens allvarliga och livshotande karaktär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online