Vilka behandlingar finns det för människor med hiv?

Anti-hiv-läkemedel, även kända som ARV (antiretroviral medicinering) eller HAART (högeffektiv antiretroviral terapi), betraktades som mirakelmediciner när de först utvecklades. De var besvärliga att ta och kunde orsaka allvarliga biverkningar, men de räddade liv. Sedan början av hiv-epidemin har dessa behandlingar förfinats betydligt, samtidigt som nya behandlingsalternativ har utvecklats. Idag kan personer som lever med hiv, tack vare modern medicin, leva långa och friska liv med ett osläppligt virus i blodet.

Icke-nukleosida omvänt transkriptashämmare (NNRTI)

NNRTI-läkemedel hindrar hiv från att bilda ett enzym som kallas omvänt transkriptas, vilket viruset behöver för att kunna kopiera sig självt. Detta gör att spridningen av hiv i kroppen sakta ner, vilket hjälper till att förhindra att viruset överväldigar immunförsvaret.

Nukleosida omvänt transkriptashämmare (NRTI)

På samma sätt som NNRTI fungerar NRTI-läkemedel genom att skapa falska versioner av omvänt transkriptas. Dessa falska proteiner stör hiv:s replikationsprocess, vilket i sin tur bromsar spridningen av viruset i kroppen. NRTI har använts sedan de allra första åren av hiv-behandlingen och ingår ofta i moderna behandlingsregimer.

Proteashämmare (PI)

Proteas är ett annat protein som hiv behöver för att kunna replikera. Proteashämmare saktar ner produktionen av detta protein, vilket därmed bromsar virusets förmåga att skapa nya kopior av sig självt.

Fusionshämmare och inträdehämmare

Dessa läkemedel blockerar viruset från att ta sig in i CD4-cellerna, de immunceller där hiv replikeras. Genom att stoppa viruset från att tränga in i cellerna kan spridningen begränsas, eftersom många viruspartiklar dör innan de hinner föröka sig.

Kombinationsbehandling – ARV-cocktails

Forskare och läkare upptäckte tidigt inom hiv-forskningen att enbart blockering av virusets replikation inte höll viruset i schack särskilt länge, eftersom det med tiden utvecklade resistens. Kombinationsbehandling innebär istället att två till tre eller fler ARV-läkemedel används tillsammans för att bekämpa viruset på flera fronter samtidigt. Genom att kombinera olika typer av läkemedel minskas också risken för biverkningar som annars kan uppstå vid högre doser av ett enskilt preparat, samtidigt som risken för resistensutveckling blir betydligt mindre.