
Ett snabbtest för HIV-antikroppar, även kallat point-of-care-test, kan ge ett svar på så lite som 20 minuter. Dessa tester används ofta som del av flerdelade testprogram eller tillsammans med en grundlig bedömning av patientens riskfaktorer. Syftet är att avgöra om en person har smittats av hiv-viruset eller inte. Här får du en steg-för-steg-guide i hur du genomför testet och tolkar resultatet på rätt sätt.
Sätt dig in i vilka snabbtest för HIV som finns tillgängliga på apotek, hos sexualhälsocentraler och via nätet. De använder olika detekteringsmetoder, bland annat western blot- och ELISA-tekniker. Vissa tester kräver blod-, plasma- eller urinprov, medan andra tar ett prov från vävnaden i munnen och på kindernas insida.
Läs instruktionerna som följer med ditt snabbtest mycket noga. Om du har frågor kan du kontakta personalen på stället där du köpte testet eller ringa tillverkaren direkt.
Ta provet precis så som just ditt test kräver. Var extra noga med att hantera provet exakt enligt anvisningarna – annars riskerar du att resultatets träffsäkerhet äventyras.
Välj en pålitlig typ av snabbtest. Det har förekommit problem med förfalskade tester som skickats ut till kunder per post. OraQuick och Orasure är två välkända och beprövade varumärken. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) har dessutom godkänt ett blodbaserat test, Home Access Express HIV-1 Test, som patienter får använda hemma.
Använd den indikatorenhet som ingår i testet för att läsa av resultatet. Vissa tester ger svar genom att provet blandas med en lösning som byter färg beroende på om resultatet är negativt eller positivt. Andra tester använder geler eller plattor för att tillämpa en laborativ detekteringsmetod.
Även om noggrannheten hela tiden förbättras visar snabbtesterna fortfarande regelbundet falskt negativa resultat hos personer som faktiskt bär på hiv-viruset. Kom också ihåg att det finns en så kallad fönstertid: antikropparna kan ta flera veckor att utvecklas efter en eventuell smitta, vilket innebär att ett alltför tidigt test kan ge missvisande svar.
Kombinera alltid ett point-of-care-test eller snabbtest med ett besök hos din vårdgivare eller din lokala sexualhälsoklinik – särskilt om du har haft riskfyllt beteende men fick ett negativt resultat. Inom klinisk miljö finns mer träfsäkra testmetoder, och personalen kan även ge dig råd om uppföljning och eventuellt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online