Övergripande sett ställs diagnosen aids när den cellmedierade immuniteten har gått förlorad – det vill säga när immunförsvaret inte längre lyckas bekämpa hiv eller andra infektioner på ett effektivt sätt. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) finns tre diagnostiska kriterier som ligger till grund för en aids-diagnos.
Hiv angriper celler i immunförsvaret (lymfocyter) som kallas CD4+-celler. Ett värde under 200 celler per kubikmillimeter blod är det främsta diagnostiska kriteriet för aids.
Räknat som andel av de totala lymfocyterna utgör en CD4+-andel under 14 procent också ett diagnostiskt kriterium för aids.
Innan orsaken bakom aids blev känd var förekomsten av opportunistiska infektioner – infektioner som endast drabbar personer med allvarligt nedsatt immunförsvar – det enda sättet att ställa diagnosen. Förekomsten av sådana tillstånd, exempelvis muntröst (soor), cytomegalovirus, Kaposis sarkom och pneumocystispneumoni, är fortfarande ett giltigt diagnostiskt kriterium för aids.
Oavsett vilket kriterium som används innebär en aids-diagnos att immunförsvaret, som tidigare klarat av att hålla både hiv och andra infektioner i schack, inte längre förmår göra detta – den cellmedierade immuniteten har gått förlorad. För många CD4+-celler har infekterats av viruset för att immunsystemet ska kunna fortsätta fungera normalt.
Behandling med antiretrovirala läkemedel kan ofta fördröja utvecklingen av aids avsevärt, och i många fall kan personer med hiv leva ett långt och hälsosamt liv utan att någonsin få aids-diagnos. Utan behandling kommer däremot nästan samtliga hiv-infektioner så småningom att utvecklas till aids.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online