Antikroppsanalys av blod är den vanligaste metoden för att testa sig för HIV. Ett blodprov tas på en vårdcentral, ett laboratorium eller ett sjukhus – alternativt med hjälp av ett hemtest. Provet analyseras sedan på ett laboratorium för att påvisa förekomst av HIV-antikroppar.
Den tid det tar för immunförsvaret att bilda HIV-antikroppar varierar från person till person. Tidig testning rekommenderas därför, så att behandling kan påbörjas så snart som möjligt om provet visar ett positivt svar.
Den så kallade fönsterperioden – alltså tiden det tar för antikropparna att utvecklas – ligger vanligtvis mellan 2 och 8 veckor efter smittotillfället. Medelvärdet är cirka 25 dagar, men hos vissa personer dröjer det längre innan antikropparna går att påvisa i ett test.
Efter en möjlig smitta har 97 procent av alla människor utvecklat HIV-antikroppar inom de första tre månaderna. Eftersom det finns fall där antikroppsbildningen tagit upp till sex månader bör personer som fått ett negativt svar under de första tre månaderna upprepa sitt test.
Upprepad testning efter sex månader kan dessutom utesluta risken för ett sällsynt falskt positivt resultat, vilket ger ett ännu säkrare besked.
Ett RNA-blodprov (ribonukleinsyra) kan påvisa själva HIV-viruset redan 9 till 11 dagar efter smitta. Metoden är dock dyrare än det traditionella antikroppstestet och har därför inte använts i lika stor utsträckning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online