Ett icke-reaktivt hiv-test innebär att inga spår av hiv påvisades i det analyserade provet. Resultatet kallas ofta "negativt", men det är viktigt att komma ihåg att en person som testar negativt i sällsynta fall ändå kan vara hiv-smittad.
Hiv-tester används för att söka efter antikroppar mot viruset. Den process där kroppen utvecklar en påvisbar nivå av antikroppar – alltså tillräckligt många för att ett test ska kunna upptäcka dem – kallas serokonvertering.
Enligt HIVTest.org tar serokonverteringen i genomsnitt cirka 25 dagar efter smittotillfället, men hos vissa personer kan det dröja upp till tre till sex månader innan antikropparna blir påvisbara. Denna period brukar kallas för fönstertiden.
Ett hiv-test kan bara ge ett tillförlitligt positivt svar om den testade personen redan har genomgått serokonvertering. Ett test som tas innan denna process är klar riskerar att visa ett missvisande resultat, även om personen faktiskt är smittad.
En person som inte har smittats av hiv får också ett icke-reaktivt testresultat. Det finns dock en mycket liten grupp människor som trots smitta får ett falskt negativt svar. Denna typ av fel kan upptäckas genom att testet upprepas efter någon tid.
Du som funderar på att testa dig för hiv bör prata med vårdpersonal för att bedöma om ett test just nu kan ge ett säkert och tillförlitligt svar. Bedömningen görs utifrån när den senaste möjliga exponeringen för viruset skedde.
Det är också bra att veta att moderna laboratorietester av fjärde generationen kan påvisa både antikroppar och p24-antigen, vilket förkortar fönstertiden avsevärt jämfört med äldre tester. Vid ett icke-reaktivt resultat efter att fönstertiden passerat krävs normalt ingen ytterligare testning, såvida inte en ny möjlig exponering har skett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online