
Att testa sig för hiv är enkelt och viktigt – både för din egen hälsa och för att förhindra vidare smittspridning. Diagnostiken bygger oftast på blodprover som påvisar antikroppar mot viruset. Här är de två mest använda metoderna:
Det vanligaste hiv-testet är ett serologiskt test som påvisar antikroppar mot hiv i blodet. Det utförs antingen med metoden ELISA (Enzyme-Linked Immunosorbent Assay) eller CLIA (Chemiluminescent Immunoassay). Båda metoderna är mycket känsliga och kan ofta upptäcka en infektion redan två till åtta veckor efter smittotillfället. Om testet ger ett positivt utslag krävs alltid ett bekräftande prov innan någon diagnos kan ställas.
Western Blot är ett mer specifikt laboratorietest som länge använts som standardmetod för att bekräfta ett positivt resultat från ett antikroppstest. Metoden identifierar specifika hiv-proteiner i blodserumet, vilket gör den mycket tillförlitlig. Idag har Western Blot i många länder delvis ersatts av snabbare och ännu känsligare bekräftelsetester, men anses fortfarande vara en klassisk referensmetod inom hiv-diagnostik.
Viktigt att komma ihåg: Ett negativt testresultat kan behöva upprepas efter en viss tid. Det beror på den så kallade fönsterperioden – tiden mellan smittotillfället och dessutom att kroppen hunnit bilda antikroppar som testet kan påvisa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online