HIV (Human Immunodeficiency Virus) och förkylning är helt olika infektioner vad gäller orsak, transmission, förlopp och konsekvenser.
HIV-infektion
- Orsak: Retrovirus (lentivirus) som riktar in sig på CD4+ T-hjälparceller.
- Transmission: Blod, semen, vaginala/rektala vätskor, bröstmjölk (sexuell, blodsexponering, perinatal).
- Förlopp: Akut serokonversionssyndrom (2–4 v: feber, utslag, faryngit, lymfadenopati) → Klinisk latens (år, asymptomatisk men pågående immunförfall) → AIDS (CD4 <200 eller opportunistiska infektioner).
- Behandling: Antiretroviral terapi (ART) – livslång, sänker virallast till odetektbar, bevarar immunfunktion, förebygger transmission (U=U).
- Utsikt: Kronisk hanterbar tillstånd med ART; närmast normal livslängd.
Förkylning
- Orsak: >200 virus; främst rhinovirus, även coronavirus, RSV, adenovirus.
- Transmission: Respiratoriska droppar, fomiter, direkt kontakt.
- Förlopp: Självbegränsad övre luftvägsinfektion (7–10 dagar): rinorré, kongestion, halsont, hosta, nysning, lindrig trötthet. Sällan feber hos vuxna.
- Behandling: Symptomatisk endast (vila, vätskor, analgetika, dekongestiva, honung för hosta). Inga antivirala för rutinmässiga förkylningar.
- Utsikt: Fullständig återhämtning; inga långtidseffekter.
Kritiska skillnader
- HIV attackerar immunsystemet; förkylning attackerar respiratoriskt epitel.
- HIV kräver specifik vätskeexponering; förkylning smittar kasuellt.
- HIV är livslång utan behandling; förkylning läker spontant.
- HIV har effektiv supprimerande terapi; förkylning har ingen kur/förkortande antiviral.
- HIV bär stigma, anmälningsskyldighet; förkylning gör det inte.
