En försämrad mental status är en vanlig komplikation av AIDS. De specifika symtomen varierar från person till person och kan vara del av ett tillstånd som kallas AIDS-demenskomplex (AIDS dementia complex, ADC). När symtomen blir tillräckligt allvarliga för att störa det dagliga livet kan diagnosen demens ställas.
ADC uppträder ofta när CD4+-värdet sjunker till under 200 celler per mikroliter. CD4-celler skyddar kroppen mot infektioner. Antiretroviral behandling (HAART) minskar frekvensen av ADC från 30–60 procent av personer med hiv till under 20 procent. HAART kan dessutom förbättra den mentala funktionen hos personer som redan har utvecklat ADC.
Kognitiva problem – som minnesförlust, talsvårigheter, dåligt omdöme och koncentrationssvårigheter – är ofta de första symtomen som en person med ADC lägger märke till. För att klara vardagen kan personen behöva skriva listor för att komma ihåg dagliga göromål, telefonnummer och avtalade tider. Många behöver även hjälp av en närstående eller vårdgivare för att organisera viktig information.
Personer med ADC kan glömma vad de pratade om mitt i en mening. Tänkandet är fördröjt, vilket innebär att det tar längre tid att förstå vad som sägs och därefter svara eller reagera. Det tar också längre tid att genomföra komplicerade uppgifter. På grund av den nedsatta koncentrationsförmågan kan personen lätt bli irriterad, och omdömet är ofta sviktande.
När ADC utvecklas påverkas hand-öga-koordinationen negativt. Handstilen förändras därför ofta till det sämre och kan bli svårläst. I takt med att sjukdomen fortskrider kan det uppstå gångsvårigheter – gången kan bli ostadig och balansen försämras. Vissa förlorar känseln i benen och får svårt att kontrollera dem. Stelhet i benen, långsamma rörelser och muskelsvaghet är också vanligt, vilket kan leda till att personen ofta tappar saker. Synen kan försämras, och kontrollen över urinblåsan kan minska. Motoriska störningar är inte ovanliga redan i tidigt skede av ADC.
Beteendeförändringarna vid ADC är ännu inte helt kartlagda. Personer med ADC kan bli apatiska och utveckla en egocentrisk inställning där de inte bryr sig om andra – och i slutändan inte heller om sig själva. Depression är vanligt, liksom förlorad mental och emotionell kontroll samt nedsatt impulskontroll. Detta kan vara mycket skrämmande, både för den drabbade och för omgivningen.
På grund av alla dessa problem isoleras personer med ADC ofta socialt. Humörsvängningar är vanliga vid ADC, och vårdgivare kan därför möta motstånd när de försöker hjälpa till. Det är viktigt att vara uthållig, eftersom personen med ADC har liten eller ingen kontroll över sina handlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online