Ett meningiom är en godartad hjärntumör som utvecklas i den tunna hinnan, meninges, som täcker hjärnan och ryggmärgen. Enligt Cedar-Sinai växer meningiom långsamt och sprider sig inte till andra delar av hjärnan eller ryggmärgen. Mayo Clinic anger att ett litet meningiom ofta inte ger några tecken eller symtom alls, men om tumören börjar växa krävs uppföljning och eventuell behandling av medicinsk personal.
Meningiomets historia speglar den vetenskapliga forskningens framsteg och den växande medicinska förståelsen för hur onormala tumörer utvecklas i hjärnan. Nedan följer en genomgång av de viktigaste milstolparna.
Denna typ av tumör identifierades för första gången år 1730. Den första framgångsrika operationen utfördes 1878, och 1904 beskrevs tumören för första gången som ett meningiom – samma år som man fastställde att den utvecklades i den tunna hinnan kring hjärnan och ryggmärgen.
År 1922 definierade Världshälsoorganisationen tre kategorier av dessa tumörer: godartade, atypiska samt elakartade (anaplastiska). År 1938 publicerades boken Meningiomas, i vilken 313 fall granskades och klassificerades, och där viktig patologisk information dokumenterades i detalj.
År 1957 identifierades fem olika grader av meningiom, och experter dokumenterade sambandet mellan graden av kirurgisk borttagning (resektion) och risken för återfall. År 1987 genomfördes den första mikroskopiska undersökningen av tumören, vilket visade att ett återkommande meningiom hade samma struktur som den tumör som ursprungligen tagits bort.
Sedan dess har ytterligare fallstudier genomförts kring hur ett meningiom påverkar språkförmåga och syn, samt huruvida tumörcellerna själva har hormonreceptorer – kunskap som haft stor betydelse för behandlingsstrategier.
Forskare har upptäckt att meningiom kan anta en tubulär form och växa runt synnervar och blodkärl, vilket gör operationer extra komplexa. Experter utvecklar därför ständigt nya metoder för att operera med minimal invasivitet och lära sig hur tumörer kan avlägsnas effektivt eller hur deras påverkan på hjärnan kan begränsas.
Med tiden har läkare lärt sig att denna typ av tumör kan ge upphov till förändringar i skallens form. Meningiom är vanligare hos kvinnor än hos män, men hos båda könen ligger genomsnittsåldern vid diagnos mellan 40 och 60 år.
Enligt Mayo Clinic innefattar vanliga symtom synförändringar, hörselnedsättning, huvudvärk, epileptiska anfall samt svaghet i armar och ben.
Behandlingen av meningiom har utvecklats markant. Läkare övervakar idag patienter med regelbundna hjärnskanningar för att avgöra om tumören växer eller förblir stabil. I många fall räcker aktiv övervakning, så kallad watchful waiting.
När behandling behövs rekommenderas främst två metoder: kirurgi och strålbehandling. Kirurgi syftar till att helt avlägsna tumören, men eftersom meningiomet ofta ligger tätt intill hjärnan eller ryggmärgen kan det vara svårt att få bort allt vävnadsmaterial. Om tumören inte kan avlägsnas helt används strålbehandling för att förstöra de kvarvarande meningiomcellerna och minska risken för återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online