Pilocytiskt astrocytom är en låggradig, godartad hjärntumör som framför allt drabbar barn i åldern 5 till 15 år. Det är en långsamt växande, icke-invasiv tumörtyp som utgår från astrocyter – stjärnformade gliaceller som finns i hela centrala nervsystemet. Trots sin godartade natur kan tumören bli ganska stor. Pilocytiskt astrocytom är ofta förknippat med neurofibromatos typ 1, en genetisk sjukdom som leder till flera eller återkommande tumörer, särskilt i synnerven.
Enligt National Cancer Institute beror behandlingen på tumörens storlek och placering. Den vanligaste platsen är lillhjärnan (cerebellum), den del av hjärnan som styr koordination och balans, men tumörer kan även uppstå på andra ställen, exempelvis nära synnervarna, i stora hjärnan (cerebrum) eller i hjärnstammen.
Även om tumören inte är elakartad kan den orsaka allvarliga problem när den växer och trycker mot hjärnans strukturer. Vanliga symtom är gångsvårigheter, huvudvärk, synrubbningar samt illamående och kräkningar. De flesta pilocytiska astrocytom växer i områden som är lättillgängliga vid kirurgi, och de är ofta cystiska med skarpa gränser, vilket gör det möjligt att avlägsna hela tumören.
Kirurgisk borttagning hos barn och unga vuxna sker antingen genom öppen kirurgi eller radiokirurgi (Gamma Knife eller Cyber Knife), där högdosstrålning riktas exakt mot tumörvävnaden utan att skada omgivande hjärnvävnad. Radiokirurgi passar dock endast för små tumörer. Om hela tumören kan tas bort behövs oftast ingen ytterligare behandling.
Enligt National Cancer Institute kan upp till 95 procent av alla cerebellära astrocytom hos barn avlägsnas kirurgiskt, men borttagning kan vara svårare på andra platser i hjärnan. Har tumören hunnit växa och sprida sig kan fullständig kirurgisk borttagning vara omöjlig, och rester av tumör kan finnas kvar. I sådana fall krävs strålbehandling, som kan innefatta radiokirurgi om den kvarvarande tumören går att identifiera.
Enligt National Cancer Institute rekommenderar vissa läkare strålbehandling kort tid efter öppen kirurgi om det finns en kvarvarande eller misstänkt tumörrest, men ofta väntar man med strålning tills det finns tecken på återfall eller tumörtillväxt. Hos små barn kan kemoterapi användas för att skjuta upp strålbehandling vid tumörer som inte kan opereras bort.
Vuxna tenderar att ha fler återfall, men behandlas på liknande sätt med kirurgi och strålbehandling efter behov. Vid återfall efter operation och strålning kan kemoterapi användas i båda fallen. Pågående kliniska studier syftar till att fastställa den bästa behandlingsprotokol.
Efter kirurgisk borttagning eller strålbehandling görs regelbundna kontroller, vanligtvis en gång per år, för att avgöra om tumören har kommit tillbaka eller spridit sig. Uppföljningen är extra viktig om det finns tumörrester kvar i hjärnan eller om tumören inte kunde avlägsnas kirurgiskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online