Omvårdnad vid kärlkramp – så ger du hjärtpatienten bästa möjliga vård

Korrekt omvårdnad för patienter med kärlkramp (angina pectoris) är avgörande för att förebygga hjärtskador eller i värsta fall dödsfall. När sjuksköterskan vårdar en hjärtpatient är det centralt att noggrant följa och utföra de direktiv som den behandlande läkaren har gett.

Snabb insats är avgörande

Så snart patienten uppger symtom på kärlkramp behöver sjuksköterskan omedelbart sätta in en behandlingsplan utifrån läkarens ordinationer. Att administrera läkemedel som nitroglycerin bara sekunder efter ett kärlkrampsanfall kan vidga blodkärlen och återställa blodflödet till hjärtat. Detta ger patienten välbehövlig lindring av bröstsmärtan och minskar risken för att hjärtmuskeln skadas.

Korrekt identifiering av smärtan

Sjuksköterskan måste kunna identifiera kärlkramp på ett effektivt sätt. Att förväxla denna typ av bröstsmärta med ett mindre allvarligt tillstånd, exempelvis muskulär bröstsmärta, kan få allvarliga konsekvenser för patientens hälsa. Smärta vid kärlkramp börjar vanligtvis i mitten av bröstet eller på vänster sida och strålar ofta ut i armen, ibland även mot hals eller käke. Muskulär smärta strålar däremot sällan och påverkas inte av fysisk ansträngning på samma sätt.

Förebyggande åtgärder

Omvårdnad med syfte att förebygga kärlkramp innefattar att ordinerade läkemedel ges i rätt tid för att minska risken för nya kärlkrampsanfall. Sjuksköterskan bör också skapa en lugn och trygg miljö kring patienten, vilket hjälper till att förebygga stressrelaterad bröstsmärta samt känslor av oro och rädsla.

Övervakning och dokumentation

Efter insatt behandling bör sjuksköterskan kontinuerligt övervaka patientens vitala parametrar, såsom blodtryck, puls och syresättning, samt dokumentera smärtans karaktär, varaktighet och respons på behandlingen. Detta underlättar läkarens fortsatta bedömning och eventuell justering av vården.

Patientinformation

Sjuksköterskan kan dessutom ge patienten och närstående information om riskfaktorer, exempelvis rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och fysisk inaktivitet, samt om hur patienten själv bör agera vid nya besvär. God kunskap om sin sjukdom ökar tryggheten och minskar risken för komplikationer.