Antikoagulantia är ämnen som stör, hämmar och/eller förhindrar att blodet koagulerar, alltså bildar proppar. De parenterala antikoagulantia som vanligtvis ordineras och ges inom sjukvården omfattar heparin, medan den vanligast förskrivna orala antikoagulantian är Coumadin (warfarin).
Antikoagulerande läkemedel löser inte upp redan befintliga blodproppar, men de stoppar tillväxten av aktuella proppar och förhindrar att nya bildas. Dessa läkemedel verkar genom att störa vissa av stegen i koagulationskaskaden – den kedjereaktion som leder fram till att en stabil blodpropp formas.
Ofractionerat heparin är ett parenteralt antikoagulantium som förhindrar bildning av en stabil fibrinpropp genom att inaktivera trombin. Det används för behandling av venös trombos och dess utbredning, lungemboli, tromboemboliska komplikationer i samband med förmaksflimmer och hjärtklaffsoperationer samt arteriell trombos.
Heparin används även efter hjärtinfarkt för att minska risken för dödsfall, återkommande hjärtinfarkt och tromboemboliska händelser, såsom stroke eller systemisk embolisering (en vandrande propp). Dessutom används det för att förebygga koagulering under hjärtkirurgi och vid dialysbehandlingar.
Kontraindikationer för heparinbehandling inkluderar aktiv blödning, heparinallergi, trombocytopeni (lågt antal blodplättar), allergi mot nötkött eller fläsk, purpura (hudblödningar), intrakraniell blödning, gastrointestinal blödning och chock. Bedömningen av biverkningar bör också omfatta blödningstendens, trombocytopeni, frossa, feber och nässelutslag som kan bero på en överkänslighetsreaktion. Chock kan dessutom uppstå som en allvarlig reaktion.
Protaminsulfat är en antidot som neutraliserar heparinets effekter om en överdos misstänks. Cirka 1 mg protamin neutraliserar ungefär 100 enheter heparin. Läkemedlet måste ges intravenöst mycket långsamt, och dosen får inte överstiga 50 mg under en 10-minutersperiod.
Coumadin (warfarin) är det godkända orala antikoagulantiet. Dess verkningsmekanism innebär direkt hämning av den vitamin K-beroende syntesen av koagulationsfaktorer. Det används för profylax och/eller behandling av venös trombos, lungemboli och förmaksflimmer. Det används också efter hjärtinfarkt för att minska dödsrisken och risken för ytterligare proppbildning. Det hjälper dessutom till att reducera riskerna i samband med perifer kärlsjukdom.
Coumadin är kontraindicerat hos kvinnor som är gravida eller kan bli gravida, eftersom läkemedlet passerar placentabarriären och kan orsaka dödlig blödning hos fostret i livmodern.
Livsmedel rika på vitamin K (framför allt gröna bladgrönsaker) samt diuretika, vilka ökar koncentrationen av koagulationsfaktorer, minskar den antikoagulerande effekten. Även hypotyreos, det vill säga nedsatt sköldkörtelfunktion, försvagar den antikoagulerande effekten.
Färskfryst plasma (FFP) används för patienter som blöder och som inte har tid att vänta tills vitamin K börjar verka. Det bör endast användas i akuta situationer, eftersom transfusioner medför vissa risker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online