Den supernormala perioden är en kort, distinkt fas under hjärtats aktionspotential (sen repolarisering, fas 3) när ett stimulus svagare än den normala tröskeln kan utlösa en ny aktionspotential.
Elektrofysiologisk mekanism
- Inträffar när membranpotentialen återvänder mot viloläget (ca -90 mV) men inte helt återställt.
- Natriumkanaler har delvis återställt från inaktivering; ett subtröskelstimulus kan öppna tillräckligt många för att nå utlösningströskeln.
- Temporalt fönster: Ungefär 2–5 millisekunder under fas 3 repolarisering.
Klinisk betydelse
- Arytmigenn: Kan tillåta förtidiga slag (extrasystoler) från svaga ektopiska fokuser som annars skulle vara tysta.
- Re-entry-facilitering: Kan tillåta en vågfront att propagera genom vävnad som är delvis återställd, upprätthålla re-entry-kretsar.
- Hjärtstimulering: Förståelse av supernormalitet hjälper optimera stimuleringströsklar och undvika oavsiktlig fångst eller sensörproblem.
Skillnad från andra refraktära perioder
- Absolut refraktär period: Inget stimulus kan utlösa svar (fas 0–2).
- Relativ refraktär period: Ett starkare än normalt stimulus krävs.
- Supernormal period: Ett svagare än normalt stimulus lyckas.
Även om den är flyktig, är den supernormala perioden en erkänd elektrofiologisk fenomen med implikationer för arytmimekanismer och programmering av implanterbara hjärt-elektroniska enheter.
