En ICD (implanterbar kardioverter-defibrillator), ofta kallad automatisk intern defibrillator eller hjärtstartare, är en liten elektronisk apparat som kontinuerligt övervakar hjärtats rytm och frekvens. Om den upptäcker en farlig rytmstörning levererar den ett elektriskt stötar som får hjärtat att återuppta en normal rytm. Elektroder som är kopplade till apparaten placeras i förmaken och/eller kammrarna i hjärtat, medan själva enheten opereras in strax ovanför bröstmuskeln.
En ICD:s främsta uppgift är att skydda hjärtpatienter från plötsligt hjärtstillestånd och att förlänga livet. Apparaten implanteras ofta hos patienter som tidigare haft ett hjärtstillestånd, hos personer som drabbats av en hjärtinfarkt och löper risk för plötslig död, samt hos patienter med farliga, onormala hjärtrytmer.
Det finns tre huvudtyper av ICD: enkammare-ICD, dubbelkammare-ICD och biventrikulär ICD. Valet av typ anpassas efter patientens behov. Patienter med svårare hjärtsjukdom eller hjärtsvikt behöver vanligtvis en biventrikulär ICD, medan övriga hjärtproblem kan behandlas med de andra varianterna.
En intern hjärtdefibrillator består i huvudsak av två delar: elektroderna (ledningarna) och en pulsgenerator. Elektroderna övervakar hjärtrytmen och levererar den energi som används för pacing och defibrillering. Pulsgeneratorn innehåller en dator och ett batteri. Energin lagras i batteriet tills den behövs, medan datorn hela tiden tar emot information från elektroderna för att kunna analysera hjärtrytmen.
Vid implantation görs ett litet snitt under nyckelbenet, varefter elektroden förs in i ett blodkärl och leds vidare in i hjärtkammaren. Generatorn placeras därefter under huden på bröstkorgens övre del och kopplas till elektroderna. Hos patienter med särskilda hjärtproblem kan det dock vara nödvändigt att implantera ICD:n utanför hjärtat. I sådana fall öppnas bröstkorgen och apparaten sys fast direkt mot hjärtat.
Utöver att övervaka hjärtinformation kan en ICD utföra fyra huvudfunktioner:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online