Komplikationer vid reparation av mitralisklaffstenos – vad du behöver veta

Reparation av mitralisklaffen är den vanligaste typen av klaffkirurgi. Cirka 99 000 sådana operationer utförs varje år i USA. Enligt dr A. Marc Gillinov på Cleveland Clinic kan hjärtkirurger reparera flertalet klaffar istället för att ersätta dem.

Den här artikeln går igenom mitralisklaffens funktion, hur klaffproblem diagnostiseras samt vilka komplikationer som kan uppstå i samband med reparation av mitralisklaffstenos.

Mitralisklaffens betydelse

Mitralisklaffen sitter på hjärtats vänstra sida, som arbetar hårdare än högersidan för att cirkulera blod genom hela kroppen. Klaffen reglerar blodflödet från vänster förmak (hjärtats övre hålrum) till vänster kammare (det undre hålrummet). Fungerar inte klaffen som den ska kan trycket i vänster kammare stiga och i förlängningen leda till hjärtsvikt.

Problem med mitralisklaffen kan orsakas av infektioner, hjärtinfarkter, hjärtsjukdom eller medfödda defekter. Mildare besvär kan ofta hanteras med läkemedel och regelbunden medicinsk uppföljning.

Bedömning av mitralisklaffens funktion

Flera olika undersökningar används för att avgöra hur väl mitralisklaffen fungerar. Vid en fysisk undersökning lyssnar läkaren efter onormala hjärtljud, exempelvis ett blåsljud, som kan tyda på klaffproblem.

För en säker diagnos kan ytterligare tester behövas:

• EKG – bedömer hjärtats elektriska aktivitet.
• Röntgen av bröstet – visar om hjärtat är förstorat, om det finns kalkavlagringar eller vätska i lungorna.
• Ekokardiografi (ultraljud av hjärtat) – använder ljudvågor för att visa hjärtat i realtid medan det slår. Undersökningen visar det faktiska blodflödet genom klaffarna och är den vanligaste metoden för att diagnostisera klaffproblem.
• Stresstest – utvärderar hur hjärtat fungerar vid fysisk ansträngning.
• MRT (magnetkamera) – använder en stark magnet och radiovågor för att skapa detaljerade bilder av hjärtat.

Invasiv utredning

En transesofageal ekokardiografi (TEE) innebär att en sond förs ner i matstrupen för att ge en ännu tydligare bild av hjärtat och klaffarna. En hjärtkateterisering kan också beställas. Då förs en tunn slang in i hjärtat via ljumsken, vilket gör att läkaren kan mäta tryckförändringar i hjärtat, bedöma eventuellt bakåtflöde över klaffarna och se hur väl klaffarna öppnar och stänger sig.

Allmänna komplikationer vid klaffkirurgi

Som all kirurgi innebär reparation av mitralisklaffen risker. Rökare drabbas oftare av komplikationer som blödningar och andningsbesvär, och även patienter med fetma löper förhöjd risk. Alla operationer medför dessutom risk för:

• Infektion i operationsområdet
• Blodproppar
• Reaktioner på narkosen
• I sällsynta fall dödsfall

Ingen operation kan garanteras vara helt fri från risk.

Komplikationer specifika för mitralisklaffkirurgi

När laparoskopisk teknik inte är möjlig används en hjärt-lungmaskin under operationen. Detta medför vissa specifika risker, bland annat stroke, hjärtinfarkt, arytmier (oregelbunden hjärtrytm), njursvikt och lungkomplikationer.

Uppstår komplikationer kan patienten behöva en längre sjukhusvistelse, blodtransfusioner, ytterligare operationer samt dialys om njurfunktionen sviktar. Den goda nyheten är att risken för allvarliga komplikationer är låg, och den totala dödligheten i samband med mitralisklaffreparation är låg.

Efter operationen

Efter ingreppet löper patienter en ökad risk för infektion i klaffen. Därför används ibland långvarig antibiotikabehandling som förebyggande åtgärd. Det är viktigt att alltid informera sin tandläkare om klaffoperationen, eftersom tandbehandlingar kan innebär en ökad infektionsrisk.

Följ alltid vårdpersonalens instruktioner för hemvård och kom ihåg att delta i alla planerade uppföljningsbesök – det är avgörande för ett gott långsiktigt resultat.