Klaffen mellan vänster förmak och vänster kammare – mitralisklaffen – spelar en avgörande roll för att blodet ska flöda effektivt genom hjärtats vänstra sida och vidare ut i kroppen. När denna klaff inte fungerar som den ska kan det få betydande konsekvenser för cirkulationen. De två vanligaste typerna av klaffdysfunktion är mitralstenos och mitralinsufficiens.
Mitralstenos – förträngd klaff
- Förträngning: Om mitralisklaffen blir förträngd (stenoserad) hindras blodflödet från vänster förmak till vänster kammare.
- Ökat tryck: Hindret leder till ett ansamlat tryck i vänster förmak, vilket i sin tur gör att förmaken förstoras över tid.
- Minskad blodvolym: Eftersom mindre blod når vänster kammare pumpas också mindre blod ut i kroppen, vilket ger ett minskat hjärtminutvolym.
- Symtom: Vanliga tecken är andfåddhet, trötthet och bröstsmärta, särskilt vid fysisk ansträngning.
Mitralinsufficiens – läckande klaff
- Otillräcklig slutning: Vid mitralinsufficiens stänger inte klaffen helt, vilket gör att blod strömmar bakåt från vänster kammare till vänster förmak under kammarkontraktionen.
- Förstorat förmak: Den bakåtriktade blodströmmen ökar blodvolymen i vänster förmak, vilket leder till förmaksförstoring.
- Nedsatt pumpkapacitet: En del av blodet återgår till förmaket i stället för att pumpas ut i kroppen, vilket sänker hjärtminutvolymen för varje slag.
- Symtom: Typiska besvär är trötthet, andnöd och hjärtklappning.
Allvarlighetsgrad och behandling
Omfattningen av symtomen och påverkan på blodcirkulationen beror på hur uttalad klaffdysfunktionen är. I svåra fall kan både mitralstenos och mitralinsufficiens, om de inte behandlas korrekt, utvecklas till hjärtsvikt.
Behandlingen anpassas efter den enskilda patientens tillstånd och kan innefatta läkemedel för att lindra symtomen och minska belastningen på hjärtat, kirurgisk klaffrekonstruktion eller i vissa fall fullständig klaffbyte med mekanisk eller biologisk protes.
