Hjärtmarkörtester mäter nivåerna av specifika proteiner eller enzymer som läcker ut i blodet när hjärtmuskeln skadas. Dessa tester spelar en central roll för att diagnosticera och övervaka hjärttillstånd som hjärtinfarkt, instabil kärlkramp (instabil angina) och hjärtsvikt.
Utöver diagnostik används hjärtmarkörer också för att bedöma hur allvarligt ett hjärttillstånd är samt för att följa dess utveckling över tid. I vissa fall kan testerna även hjälpa till att förutsäga risken att utveckla hjärtsjukdom i framtiden.
Troponin är ett protein som finns i hjärtmuskeln. När hjärtmuskeln skadas läcker troponin ut i blodet. Nivåerna börjar normalt stiga inom några timmar efter en hjärtinfarkt och kan förblir förhöjda i flera dagar. Troponin anses idag vara den mest specifika markören för hjärtskada.
Kreatinkinas är ett enzym som finns i hjärtmuskeln samt i andra vävnader, exempelvis hjärnan och skelettmusklerna. Vid skada på hjärtmuskeln stiger CK-nivåerna i blodet, oftast inom några timmar efter en hjärtinfarkt, och kan sedan förbli förhöjda i upp till flera dagar.
Myoglobin är ett protein som förekommer i hjärt- och skelettmuskulatur. Vid hjärtskada läcker myoglobin ut i blodet snabbt – nivåerna börjar ofta stiga inom några timmar efter en hjärtinfarkt men återgår normalt till normala värden inom 24 timmar. Det gör myoglobin till en användbar tidig markör, även om den inte är lika specifik för hjärtat som troponin.
Hjärtmarkörtester utförs vanligtvis genom ett blodprov som tas från en ven i armen. Resultaten är oftast klara inom några timmar, vilket möjliggör snabb diagnos och behandlingsbeslut vid misstänkt hjärtinfarkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online