Förmaksflimmer (FM) och kammarsflimmer (KF) är båda kaotiska hjärtmytmer, men de uppstår i olika kammare och bär väldigt olika omedelbara risker.
Förmaksflimmer (FM)
- Ursprung: Disorganiserad elektrisk aktivitet i förmaken (övre kammare).
- Mekanism: Flera ektopiska fokuser + reentranta kretsar → snabb, oregelbunden förmaksaktivering (300–600 slag/min). AV-noden filtreras de flesta impulser; kammarraten blir typiskt 100–180 slag/min, oregelbundet oregelbundet.
- Hemodynamik: Förlust av "förmakskick" (15–30 % av kammarfyllnad) + snabb frekvens → minskat hjärtminutvolym. Men kammarna kontraherar fortfarande effektivt.
- Omedelbar risk: Inte typiskt omedelbart livshotande. Patienten är vanligtvis medvetsen, perfunderande.
- Stora risker: Stroke (förmaksstas → tromb → emboli; CHA₂DS₂-VASc styr anticoagulering), tachycardi-inducerad kardiomyopati, hjärtsviktförvärring, nedsatt livskvalitet.
- Behandling: Frekvenskontroll, rytmkontroll, anticoagulering, livsstilsändringar.
Kammarsflimmer (KF)
- Ursprung: Kaotisk, disorganiserad elektrisk aktivitet i kammarna (undre kammare).
- Mekanism: Flera reentranta vågborster i kammarmyokardet → ingen koordinerad kontraktion. Kammarna kvivar; inga effektivt hjärtminutvolym.
- Hemodynamik: Hjärtstopp. Ingen puls, inget blodtryck, medvetslöshet inom sekunder.
- Omedelbar risk: Omedelbart dödligt utan intervention. Överlevnad sjunker ~10 % per minut utan defibrillering.
- Orsaker: Akut MI, ischemisk kardiomyopati, elektrolytrubbningar, kanalopatier, läkemedelstoxicitet, commotio cordis.
- Behandling: Omedelbar HLR + defibrillering (stöt) – den enda effektiva terapin. ACLS-algoritm.
Varför skillnaden?
Förmaken är förpumpar; kammarna är huvudejekterarna. Förmakskaos sänker effektivitet; kammarkaos stoppar cirkulationen helt.
Klinisk bottenlinje
- FM: Kroniskt tillstånd som kräver longitudinell hantering; strokeprevention är övergripande.
- KF: Hjärtstoppsrytme; kräver omedelbar HLR och defibrillering från omgivande. Varje sekund räknas.
FM kan degenerera till KF i sällsynta sammanhang (t.ex. WPW-syndrom med snabb ledning), men detta är undantag.
