Endokrina sjukdomar spänner över ett brett spektrum – från de vanliga, som diabetes, till de svårfångade, som hypertyreos, till de fysiskt förödande, som gigantism. Gemensamt för dem är att symtomen påverkar kroppens fysiska egenskaper eller ämnesomsättning. När körtlarna inte fungerar som de ska, eller när en tumör växer på dem, utsöndrar de antingen för mycket eller för lite av de hormoner kroppen behöver för att fungera – som insulin – eller producerar hormoner som inte behövs kontinuerligt. Ett exempel är feokromocytom, där binjurarna utsöndrar adrenalin i situationer utan verklig fara, vilket ger nervositet och darrningar.
Det endokrina systemet består av ett nätverk av små organ som utsöndrar kemiska ämnen, så kallade hormoner, i kroppen. Till dessa körtlar hör bukspottskörteln, sköldkörteln, brässen (thymus), tallkottkörteln, hypofysen, binjurarna, äggstockarna och testiklarna. Var och en har sin egen uppgift i kroppen. Bukspottskörteln tillverkar insulin som reglerar blodsockret. Sköldkörteln omsätter jod. Brässen producerar infektbekämpande T-celler under barndom och tonårstid. Tallkottkörteln producerar melatonin, ett viktigt hormon som reglerar sömn- och vakenhetsrytmen och hjälper till att styra hormonerna från äggstockar och testiklar. Hypofysen utsöndrar tillväxthormon, binjurarna adrenalin, testiklarna testosteron och äggstockarna östrogen och progesteron.
Varje körtel har sin egen uppsättning sjukdomar som kan uppstå om körteln börjar fungera dåligt. En störning i bukspottskörteln leder till diabetes (sockersjuka). Om sköldkörteln ställer till det kan det resultera i struma, i en mycket snabb ämnesomsättning (hypertyreos) som gör det svårt att gå upp i vikt, eller i en långsam ämnesomsättning (hypotyreoos) som kan leda till övervikt. En störning i brässen kan försvaga kroppens immunförsvar. En felande tallkottkörtel kan orsaka sömnstörningar och depression. En störning i hypofysen ger sjukdomar som gigantism (onormalt stor kroppsbyggnad) och dvärgväxt (proportionerligt kort växtlighet, under cirka 120 cm). Störda äggstockar och testiklar kan leda till infertilitet, bröstutveckling hos män och ökad ansiktshårväxt hos kvinnor.
Utredningen av endokrina sjukdomar beror på vilket problem som misstänks. Genom ett glukostoleranstest – där patienten får dricka en sockerlösning och blodprov tas varje timme för att mäta insulinmängden i blodet – kan läkaren avgöra om bukspottskörteln fungerar som den ska. Andra tillstånd, som gigantism eller dvärgväxt, kan delvis upptäckas genom yttre tecken. Vid gigantism är ansiktsdrag, fingrar och tår grövre, och personen är onormalt lång för sin ålder. Vid proportionerlig dvärgväxt är individen kortare än den tredje percentilen för sin ålder enligt pediatriska tillväxtkurvor. I båda fallen kompletteras utredningen med blodprov som mäter hormonhalter och, vid gigantism, en magnetkameraundersökning (MRT) för att utesluta en tumör på hypofysen.
Diagnosen ställs efter att patienten genomgått de tester som är specifika för den aktuella sjukdomen. En person med struma – en förstorad sköldkörtel – får till exempel diagnosen efter hormontester, antikroppstester, en sköldkörtelscintigrafi (där ett radioaktivt spårämne injiceras i armbågen) eller en ultraljudsundersökning. Den som lider av hypotyreoos får diagnosen bekräftad när ett blodprov visar nivåerna av hormonerna T3 och T4, som reglerar ämnesomsättningen.
Behandlingen av endokrina sjukdomar omfattar bland annat hormoninjektioner som kompenserar för brist eller låga nivåer av ett hormon, till exempel vid diabetes, proportionerlig dvärgväxt och hypotyreoos. Andra behandlingsformer är kirurgi, exempelvis vid struma när en förstorad sköldkörtel trycker mot luftstrupen. Den som har gigantism med en tumör på hypofysen kan opereras eller få cellgiftsbehandling (kemoterapi) för att avlägsna tumören. Vid hypertyreos krävs i stället läkemedel som motverkar effekterna av sköldkörtelhormonet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online