Innan ett hormon binder till en intracellulär receptor befinner sig receptorn i ett inaktivt tillstånd. Orsaken är att receptorn då är bunden till hämmande (inhibitoriska) proteiner, vilka fysiskt blockerar receptorns DNA-bindande domän. På så sätt förhindras att receptorn interagerar med arvsmassan i förtid.
Hos många steroidreceptorer utgör så kallade värmechockproteiner, exempelvis HSP90, dessa hämmare. De stabiliserar receptorn i ett tillstånd som gör den mottaglig för hormonet, samtidigt som de hindrar oönskad genaktivering.
När hormonet diffunderar in i cellen och binder till sin specifika receptor utlöses en konformationsförändring i receptorn. De hämmande proteinerna lossnar, varvid receptorn aktiveras. Den kan därefter förflytta sig till cellkärnan, binda till specifika DNA-sekvenser – så kallade hormonresponsiva element – och reglera transkriptionen av målgener.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online