Ett blodprov kan i teorin påvisa antikroppar som kroppens immunförsvar bildar som svar på en HPV-infektion. Trots detta används blodprov sällan för att screena för eller diagnostisera viruset. En av anledningarna är att antikropparna ofta kvarstår länge efter att infektionen läkt ut, vilket gör det svårt att avgöra om en infektion är pågående eller tidigare genomgången.
Dessutom bildar inte alla personer mätbara antikroppar, även om de har haft viruset. Det gör att ett blodprov kan ge missvisande resultat och därför inte betraktas som en tillförlitlig diagnostisk metod.
I stället för blodprov används specifika screeningsmetoder för att upptäcka HPV. De två vanligaste är:
Cellprov från livmoderhalsen (pap-test)
Ett cellprov tas från livmoderhalsen och analyseras under mikroskop för att upptäcka förändrade celler som kan tyda på HPV-infektion eller cellförändringar som kan utvecklas till livmoderhalscancer.
HPV-DNA-test
Detta test analyserar cellmaterial från livmoderhalsen för att direkt påvisa virusets arvsmassa (DNA). Metoden kan dessutom identifiera vilka hög-risktyper av HPV som föreligger, vilket är värdefullt för att bedöma risken för framtida cellförändringar.
Även om ett blodprov kan spåra antikroppar mot HPV är det inte den metod som används inom vården. Cellprov från livmoderhalsen och HPV-DNA-tester är de mest effektiva och tillförlitliga verktygen för att identifiera både själva viruset och de cellförändringar som infektionen kan orsaka. Regelbunden screening enligt gällande program rekommenderas därför för alla inom målgruppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online