När en person drabbas av hypertermi – det vill säga en farligt förhöjd kroppstemperatur – är målet att snabbt och effektivt sänka temperaturen. Vid aktiv nedkylning är det därför viktigt att undvika alla åtgärder som kan framkalla frossa (ryckningar) eller vasokonstriktion (blodkärlsförträngning). Men varför är dessa reaktioner så problematiska?
Frossa är kroppens naturliga mekanism för att producera värme. När musklerna rycker till genereras värmeenergi, vilket direkt motsätter sig syftet med kylbehandlingen. Om patienten börjar frysa under nedkylningen stiger alltså kroppstemperaturen i stället för att sjunka, vilket kan förvärra tillståndet.
Vid vasokonstriktion drar sig blodkärlen i huden samman, vilket minskar blodflödet mot kroppsytan. Eftersom huden är kroppens främsta organ för värmeavgivning leder detta till att mindre värme leds bort från kroppens inre. Resultatet blir att värmen blir "instängd" i kroppens kärna, och kylbehandlingen blir betydligt mindre effektiv.
För att nedkylningen ska bli effektiv bör man:
- Använda kylmetoder som inte utlöser frossa, exempelvis svala bad, fuktade lakan med fläkt eller kylande filtar
- Övervaka patienten kontinuerligt så att temperaturen sjunker stadigt utan att kroppen aktiverar sina värmeproducerande försvarsmekanismer
- I svåra fall ges medicinsk behandling som undertrycker frossbiverkningar under aktiv nedkylning
Sammanfattningsvis: Behandlingar som framkallar frossa eller vasokonstriktion ska undvikas eftersom de motverkar själva syftet med behandlingen – frossa alstrar värme och vasokonstriktion hämmar värmeavgivningen via huden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online